PRS Lupple & Medi

"Rör dem du, Jag känner nästan inget. Det är bra." Hon såg på honom och log svagt.
"Du är vacker . Jag älskar dig." Viskade hon och ryckte till.
"Det där sved bara."

Tristan försvann ut där virket låg och började att arbeta med stuga och såg då och då tillbaka men Willow sågs inte till.

Alexander blötte ned en steril trasa med sprit och började försiktigt rengöra allting.
Det var en väldigt skum känsla, de kändes så annorlunda.

Dorian satt bara och lekte lite med hennes fingrar.
" Ska vi spela kort?" Föreslog han, fanns andra saker han mer gärna skulle vilja göra men de var ju inte ensamma.

"Vad sägs som uno?" Hon log och svor till men brast ut i skratt.
"Ett sändebud från ovan som svär. Det är oligt." Hon log och såg ner.
"Så det var därför jag var så stel. Jag hade växtvärk igen."

Dorian nickade sakta. "Uno blir bra." Log han för att sedan själv skratta till.
" Det skulle jag påstå att det berodde på." Log han.

Hon såg på honom och log mot honom och lade huvudet på sned. Hennes hjärta slog för honom.
"Dorian kan du hjälpa mig upp?"

Dorian såg på henne, leendes.
"Absolut." Svarade han innan han hjälpte henne upp i sittande position.

Hon satte sig upp och stönade svagt.
"Så kan vi försöka spela uno nu?" Hon såg på honom och tog hans hand och såg ner.
"Hur såg jag ut som Elezabeth?" Hon lade huvudet på sned.
"Var jag medveten om vad ni var när ni kidnappade mig?"

Dorian nickade sakta, skrattade lågt.
" Absolut. Jag ska hämta kortleken." Log han och kysste hennes panna och reste sig upp för att hämta den.
Han hörde hennes fråga men kunde själv inte svara på den, så han ryckte lite på axlarna.

Alexander fortsatte att rengöra, det var så mycket att rengöra men hennes fråga stannade upp honom och han suckade lågt.
" Du visste. " Sa han tyst.
" Du har alltid vetat på något sätt. " Mumlade han lågt och drog fram en bok, och det syntes att den var gammal.
" Du såg ut såhär, jag målar inte lika bra som Dorian men det ger dig nog en bild." Sa han och ryckte ut ett papper från boken och gav den till henne.
Där hon helt enkelt var avmålad, och hennes namn stod skrivet i botten på pappret.

Hon log och såg efter honom och såg sedan på Alexander. Nickade sakta
"Doris berättade lite " Hon kved och drog upp benen .
"Jag var nunna?" Hon tog emot bilden och såg på flickan som stirrade ilsket tillbaka
"Jag fick aldrig reda på vad ni var. Ni drogade mig med teet dom jag fick eller hur?"

Alexander nickade sakta, men sa inget på en stund.
"Du var nunna." Sa han sedan och bytte handskar för att fortsätta rengöra.
Sakta och försiktigt.
Han satt åter igen tyst en stund och svarade inte.
Dorian gick tillbaka till dem med Uno i handen och slog sig ned på golvet framför Willow.
Dörren gled sakta upp och Lathan stod utanför, lutad mot dörrkarmen.
" Vi kan ha använt lugnande. " Sa Alexander tyst och Lathan suckade.
"Varför berättar du?" Frågade han och studerade Alexander noga. För att sedan vända blicken mot Willow.
"Du visste, vi berättade det inte själva men på den tiden trodde man på oss och mycket annat. Tomtar och troll, du vet. Du såg oss äta, så du visste. Vi var inte lika diskreta då som nu." Sa Lathan och såg på henne. La huvudet lite på snedden och såg hennes vingar.
Nyfikenheten syntes även i hans ögon.