prs yehet & kkaebsong

Ett leende sprider sig över läpparna, jo Joshua är väldigt tacksam.
"Kanske får sticka ett par sockor till dig, och kanske en tröja? Som tack." Mumlar artonåringen och drar täcket över kroppen innan han tar emot teet och kakorna. Tänderna tar en tugga av en av chokladkakorna, och känner sig genast lite bättre till mods. "Om jag nu ska vara sänglagd är det ju lika bra, eller hur?"

”Jo, men du behöver ju bara stanna i sängen så länge du tycker att det är nödvändigt”, påpekade Weimin med ett gulligt leende och började röra sig ut genom rummet. ”Åh förresten”, sade sextonåringen och plockade upp en tub med salva från sin lilla väska. ”Här.” Han slängde salvan bort mot Joshua och Zihao. Nittonåringen fångade tuben mellan tänderna, med sina snabba reflexer, och släppte den i knät på artonåringen. Gud, han hade verkligen ingen aning om varför kroppen strejkade, kanske för att stressen tagit över? Suck.

Joshua låter blicken vila på Zihao i tystnad, innan han sträcker sig efter fjärrkontrollen till teven som Samuel har på sitt rum.
"Vill du ha en kaka? Det finns utan choklad.." nästintill viskar artonåringen medan han går in på HBO, ja han tänker tvinga nittonåringen att se på Game Of Thrones med honom. Så är det bara. Joshua gnager nöjt på sin lilla käka, innan han tar några klunkar av det varma teet. "Vi ska se på Game Of Thrones tillsammans, en jättepopulär serie, det är bra dags att se den.."

Game of thrones? Zihao rynkade på nosen och grävde ner sig under täcket med huvudet, så att redan av kroppen stack ut. Svansen vispade över madrassen trots att nittonåringen inte alls var upphetsad över att se på någon fånig serie. Nej, han hade fortfarande inte börjat förstå sig på TV tittande överhuvudtaget. Det var så underligt och nytt för den lilla pälsbollen att hjärnan inte riktigt hann med. Hemma hade de aldrig kollar på någon dum tv, men det var troligen mest eftersom de var renblodiga och inte använde sig av mugglaruppfinningar.

Dumt granskar Joshua nittonåringen innan han gräver ner sig hos honom och lutar huvudet mot den tjocka pälsen. Med kakorna i famnen och teet i sina kupade händer, sätter han på förstå avsnittet av serien.
"Ville du ha käka eller inte?" Frågar han och håller upp en liten kaka framför Zihaos mun med blicken fortfarande fäst på teven. "Se inte så skeptisk ut... du kommer vänja dig förr eller senare."

Zihao betraktade stumt kakan innan han tog den i munnen och slukade den hel. Sött men extremt gott. Nom nom nom. Med en liten suck, rullade han över på rugg och studerade Joshua med anklagande ögon. Förstår du inte att jag typ lider här eller? Nittonåringen ville inte ens vandra omkring på fyra ben eller vara lurvig, nej, han ville mycket hellre sitta och pussa på fästmannen och slingra armarna om honom. Kanske det hade varit en väldigt dum idé att springa omkring över tomten? Urk.

Joshua rynkar på ögonbrynen åt Zihaos beteende, och kväver en djup suck.
"Och varför lider du? Såren kommer bli bättre, det är inget att oroa sig över " försäkrar artonåringen dystert medan han fortsätter att gnaga på sin käka, medan blicken flackar mellan Zihao och teven. "Vill du ha en till kaka?"

Orden fick nittonåringen att fnysa. Det var ju delvis därför han betedde sig så stressat, men nu efter Weimins hjälp kände han sig inte speciellt orolig över dem längre. Nej, han var olycklig över det faktum att de inte kunde ha en ordentlig konversation bara för att lilla Zihao fastnat i ett hav av lurv. Och det sög verkligen. Så jävla mycket. Han blängde stint på Joshua innan han reste sig upp och lade sig ner hörnet av sängen, butter och sur som vanligt. Du är dum, Joshua. Dum, dum, dum.

Herrejösses, vad hade Joshua gjort nu?
"Är du arg på mig för att jag inte förstår vad du vill? Eller att du fastnat?" Frågar han och pausar serien, har lust att ställa sig upp från sängen och gå därifrån.. Dock gör det alldeles för ont, plus så sitter han väldigt bekvämt. "Förlåt Zihao, men jag kan inte göra någonting åt det, alls faktiskt. För mig går det lika bra att mysa med dig som en lurvboll." Muttrar han och flyttar sig längre in i sängen, om nu inte Zihao vill gosa med honom så får han helt enkelt mysa med sig själv, och te och kakor.

Trots att Zihao verkligen ville vara sur och bete sig tvärt, så gick det inte när Joshua nämnde det där om att gosa. Med ett muttrande läte, det där lätet som lät extremt lustigt, travade han fram till artonårigen igen och välte över på rygg. Om de hade kunnat tala med varandra hade det inte spelat någon roll, men nu när de inte kunde det var allting bara extremt irriterande och han kände sig helt enkelt värdelös. Däremot blev det lite bättre om de kunde gosa ner sig under täcket och bli sams, för en gång skull.