PRS Lupple & Medi

Hon kysste honom och hon såg på dörren.
"Alexander vill du se något som växer som ogräs?" Hon ände dem växa fortfarande och hon trodde han skulle tycka det var farcinerande.
"Det är ingen fara. Gör som en massage som jag sa. Om jag få lugnande varje gång så klarar jag det."

" Det kommer du få." Log han och kysste henne igen för att sedan hålla sig i styr.
"Läs din bok nu." Flinade han.
Hade hört Alexander liksom tassa runt ute och flinade mot henne när hon bjöd in honom.
" Du kommer ångra detta." Log han och såg hur Alexander försökte gå in lugnt men hans ögon avslöjade honom.
" Detta är väldigt. " Började han men kunde uppenbarligen inte avsluta sin mening. Utan flyttade sig närmare och började mäta och ha sig.
Det var så tydligt hur Alexander var intresserad av kunskapen och blodet, men kunskapen först och Lathan var tvärtom.

Hon nickade och öppnade boken och såg på honom.
"Du kan inte röra dem helt för de växer och jag lagt en formel så ni inte kan skada mig. Det gör inte ont men inte mer än så."
Hon kände att de hade slutat växa. Det hade växt några stadiga centimeter och hon såg på honom och log trött.
"Jag är ett vapen. Kan spetsa er med min rygg mohahaha." Försökte hon och flinade mot honom.
Hon såg på Alexander.
"Jag kan inte åka till sjukhuset längre. Vi dår göra ett rum här. Ifall jag blir sjuk men jag tror de dagarna är snart över."

Alexander nickade.
"Oh jag vill inte röra." Förklarade han och skrev upp på ett papper han hade i fickan hur mycket det hade växt nu.
" Får jag mäta sen igen?" Frågade han lågt och såg mot henne.
"Visst visst, vi kan ordna ett rum." Sa Alexander, det var inte nått problem i hans öron.

Dorian såg på henne och flinade lite.
"Så jag skulle kunna bita dig nu utan att skada dig?" Frågade han. "Inte för att jag vill bita dig, tänker bara rent. Ja formeln." Sa han lågt och såg på henne.

"Japp du kan bita mig. Det är ingen fara. "Hon log och såg på Dorian och tog en filt och skylde sina bröst medan hon satte sig upp och visade de beniga klarna som stack ut.
"Snart kan jag även röra dem. Det har redan börjat forma muskler ser du?"

Dorian såg på henne, detta var det bästa han hade hört.
"Möjligheterna." Viskade han leendes, han skulle kunna kyssa henne när som helst, vart som helst. Utan att riskera att skada henne.
Han studerade det som stack ut med ett leende på läpparna.
" Jag ser. " Log han och smekte hennes rygg sakta.
" Är de mjuka? Åh berätta inte. Jag vill uppleva det själv när de väl kommer- vingarna." Viskade han och kysste hennes nacke mjukt och fram mot hennes hals och upp till hennes läppar.
"Jag får röra dem, sen va- när de inte gör ont? " Frågade han och såg på henne.

Hon log och nickade.
"Ja du kan få röra dem men nu är de rätt ömma och kanske få infektioner. Så jag måste få dem rengjorda." Hon såg på Alexander och log.
"Vill du?" Hon log mjukt och hennes läppar gav honom ett mjukt leende.
"Sen om du verkligen vill kan du få ta ett blodprov. Men då vill jag ha mer lugnande sen. Jag skulle aldrig vilja ha den smärtan som jag hade igår." Hon såg på honom.

"Hon är så förlåtande." Tristan såg på sin far och log.
"Hon är en riktig ängel och du sa att de inte fanns. Så skämms du nu? Hennes godhet smittar av sig."

"Jag älskar dig." Viskade han leendes och kysste henne mjukt.
Alexander var långt borta i sina tankar och studerade dem med otroligt stort intresse.
Även musklerna.
"Kommer de kunna bära dig, så att du kan flyga?" Sa Alexander och räknade lite tyst i huvudet.
" De borde kunna det." Log han. Hörde sedan hennes ord och ivern, lyckan syntes.
" Det skulle vara en ära." Sa han och funderade lite.
"Med vad vill du ha dem rengjorda? Jag tänker att såren är sprit. Men det andra." Sa han och försökte avgöra materialet.
" Det är en senare fråga kära Willow." Log han. Angående blodprovet alltså.
Vingarna hade uppenbarligen sysselsatt hela hans hjärna.

Dorian studerade henne, pussade hennes panna. " Formeln du har, kan du liksom alltid ha den? Det underlättar så mycket för mig. " Viskade han och såg på henne.

Lathan såg mot Tristan och harklade sig lite.
" Testa inte mitt tålamod. Din bror gjorde det igår. " Sa han tyst. Men nickade sakta.
"Hon är god. " Sa han leendes, "godheten personifierad. " Viskade han.

"Gör vad doktorn tycker är bäst. Det är du som är kunnig." Hon såg på honom över axeln och flyttade håret och man såg hur sårigt det var.
Hon log mot Dorian och nickade.
"Ja det är kanske som att blinka. Det är som hjätat slår. Naturligt kommer det vara. " Hon sukade.
"Vad är det för fråga? Kommer de hålla mig? Alexander jag är en ängel. Änglar flyger."

Tristan log svagt.
"Jag konstaterade bara det jag ser. Jag ska kanske börja med hennes hus. Hon kanske inte märker vad jag gör."

Alexander såg på det hela och svalde.
" Detta kommer kännas. " Sa han lågt och slog sig ned bakom henne och tog fram allt material för att sedan sätta på sig handskarna.
"Kan jag röra nu?" Frågade han lugnt.

Dorian såg på henne och tog hennes händer och kramade den mjukt.
" Du är vacker. "Viskade han leendes.

Lathan nickade sakta.
" Jag vet Tristan." Sa han och det syntes hur trött han var.
" Gör det, hon kommer bli glad över det."Log han.