Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona gick och la sig, utan fler ord hon med. Det gjorde riktigt ont i henne nu. Hon somnade snabbt och vaknade tidigt nästa morgon. Hon mådde dåligt, hon svettades och mådde illa.

Niel var redan på jobbet. Han berättade för andra Mona om hur han hade det och hon tröstade honom genom att vara extra vänlig. Hon bjöd till och med på middag, vilket han accepterade. Men på kvällen blev det fel, för när han lämnade henne vid hennes hus kysste hon honom. Han sa inget, log bara vagt och gick hem. Åh nej....Måste han verkligen vara såhär?? Han hatade det. Men om Mona ville ha det så skulle hon få det så, det var det viktigaste.

Mona lät bli att gå till jobbet den dagen, sömmerskan hade kommi hem till henne och då hade allting brustit. Mona hade gråtit ut, över att Niel var så konstig, över den andra Mona och hon hade stannat hos henne.
Då Niel äntligen kom hem reste sig Johanna upp med ilsken blick och körde ett finger i Niels bröstkorg. "Hur vågar du komma hit så sent? Mona är sjuk och du är ett svin Niel!".

Niel såg stumt på henne i någon sekund. Sedan lutade han sig över hennes axel och fick syn på Mona. Hon såg minst sagt förstörd ut. Niel blev orolig. Han försökte att inte visa något men hur han än försökte syntes oron i blicken. "Vad menar du?" sa han sedan till Johanna.

Johanna stirrade ilsket på honom. "Du vet nog allt! Mona har berättat allt! Att du inte pratar med henne, är kylig och istället är med en annan kvinna!".
Mona snyftade till och begravde ansiktet i händerna.

Niel kunde inte låta bli att se förvånad ut. "Jag pratar inte med henne för att hon inte vill!!" började han, "Och jag är inte med någon annan kvinna?"
Det var lite av en lögn, då han faktiskt blivit kysst av Mona men han uteslöt det.

Då Mona hörde hans ord reste hon sig snabbt och såg med röda ögon på honom. "Varför skulle jag vilja att du ignorerade mig?! Jag hatar det Niel! Jag har varit sårad och ledsen för det och du har bara pratat om Mona!".

Niel såg oförstående på Mona. "Tja, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra när du bara vände ryggen till när jag sa att jag älskar dig!!! Jag kan inget om sånt här, jag fattar inte vad jag ska göra, du är bara så förvirrande!!! I ena stunden verkar du hata mig, i nästa står du och gråter för att jag försöker vara som du vill att jag ska vara!!"
Niel lade märke till att Johanna gått ut till köket.

Mona såg förvirrat på honom. "Vad...Nej?! Jag vände dig ryggen för att jag inte tyckte om att höra hur bra Mona verkade vara! Jag älskar dig jätte mycket! Det är därför jag gråter!". Mona gick fröbi honom uppför trapporna.

Niel såg argt efter Mona. Han gick upp bakom henne, "Men det kunde du väl sagt?!? Nu har jag gjort bort mig helt!!" sa han med anklagande röst.