Förändrad värld Lupple & Medi

"Då verkar alla vara samlade igen." Maria såg sig om innan hon harklade sig.
"Nu kommer Halo, Dorians fru att få tala. Vi avbryter henne inte och vi säger inte emot. Vi litar på vad hon säger är sanningen."

Rafael nickade som att han gick med på denna överenskommelse. Det lät klokt. Han hade ingen aning om vart Halo fick sin information men han visste att Vinthers hade ett mycket starkt kontaktnät.

Dorian smekte henne sakta över ryggen. "Varsågod." Viskade han i hennes öra.

Hon slöt ögonen och drog ett djupt andetag innan hon öppnade ögonen. Såg på de som satt i rummet.
"Allans historia börjar i Polen. Han föddes den 10 augusti 1930 till två helt makalösa föräldrar. Vi ska inte gå in på deras namn eftersom de är tyvärr inte i livet. Men han fick namnet Allan Rosenthal. Om ni inte har listat ut det så var Allan av judisk härkomst. Fadern jobbade som bankman vilket gjorde dem väldigt rika i staden där dom bodde. Några år efter så kom hans lillasyster Miriam. På den tiden var Allan som vilken som helst. Älskade sin familj över något annat. Beundrade sin familj till alla gränser som fanns.
Men som alla vet så blev det krig igen och han tillsammans med sin familj tagna till koncentrationslägret. Där blev de separerade. Han och hans syster stannade tillsammans i en vecka innan han aldrig såg henne mer. Modern och fadern dog i gaskammaren. Allan hade sett dem gå in." Hon tog ett andetag och man hörde hur rösten darrade.
"Allan var ung, stark så det blev ju arbetskraft av honom om inte läkarna där ville ha honom. De utsatte honom för experiment efter experiment. När lägret väl föll så hittades han av en vampyr som omvandlade honom. Och där slutar min information." Hon vände sig mot Dorian.
"Kan jag gå?" Hon var helt gråtfärdig och torkade sig.
"Jag fick inte höra... jag fick se.." Viskade hon på ett utdött språk

Dorian lyssnade på varje detalj hon sa. Det förklarade verkligen en hel del. Den tiden hade verkligen varit hemsk. Han smekte henne sakta över kinderna. "Tack för att du berättade Halo. Självklart kan du gå. Ropa om du behöver mig." Viskade han. Det var osannolikt att han blivit förvandlad direkt efter att lägret fallit. Det stämde in in på hans ålder. Något måste ha hänt däremellan. Kanske kunde Lucifer mer om det. Men han sa inget om det till Halo.

Alexander svalde hårt. "Det förklarar mycket." Sa han bara och log mot Halo. "Starkt av dig att berätta." Viskade han.

Rafael lyssnade på det hela, hur hon visste detta var en gåta men det lät inte osannolikt. Tidsmässigt stämde detta ihop. Han såg mot sin bror.

Hon torkade sig om ögonen och kramade honom hårt. Såg in i hans ögon.
"Jag blev visad. Älskade. Jag såg allt det hemska.."


Lucifer nickade och såg på sina söner.
"Då vill ni ha min information det vill säga?"

Dorian nickade sakta. "Jag är så ledsen. Jag vet att det är en fruktansvärd syn." Viskade han och kramade om henne. "Försök och tänk på något annat. Men du måste gå om du inte vill höra allt annat." Viskade han ömt.

Lathan såg på sin far och nickade. "Självklart." Svalde han hårt. Alexander nickade sakta. "Är det lika fruktansvärt?" Undrade han.

Hon synade sin make och tog sig ner.
"Jag går nu... Tack för att ni lyssnade. Om ni har några frågor så ta det med Dorian så kan han hämta mig i pausen ochh få svar." Hon såg på Alexander.


"Det beror på hur man ser det. Men vi låter Halo gå. Hon behöver inte höra det här."

Dorian såg på henne. Han ville väldigt gärna vara med henne, men han behövde samtidigt vara här. Hon kunde vara i fara ifall Allan ville hämnas. Han behövde veta allt. "Älskar dig." Viskade han mot henne.

Lathan väntade tålmodigt, djupt försjunken i sina tankar.

Hon gick ut och stängde dörren efter sig och snyftade till. Bilderna var för hemska.

"Så då är det min tur. Allan måste ha varit runt 20 när han mötte Gregor och då blev han vampyr. För det var då jag kännde det. Men det varade inte särskilt länge mellan dem. Kanske ett år efter så slutade jag känna Gregor. Han hade blivit dödad av någon. Vem vet jag inte." Han såg på dem.
"Allan som gick nu bara vid sitt förnamn började utföra arbeten på olika ställen. I hemlighet,, i mörkret. Och efter några år så blev han chef över kliniken. Jag kan inte känna hans känslor men jag tror han har så mycket hat inom sig. Att se sin familj dödas skulle trigga hat mot människor. Han vill straffa hjälplösa som de bestraffade honom." Lucifer såg ppå dem.
"Om ni undrar så är jag skaparen i hans led. Långt tillbaka."

Dorian såg efter henne och lyssnade på Lucifer. Gregor var alltså Allans skapare. Det namnet kände han igen, lite mer i alla fall. "Men det saknas fem år i tidslinjen. När kriget var över, 1945 var denne Allan femton år. Om han blev skapade 1950- vad gjorde han i fem år? Vart var han? Vem var han hos? " Sa han frågande. "Absolut att hans mänskliga liv har satt spår i honom. Men det måste vara något mer. Han är så konstig." Sa Dorian fundersamt.

Rafael satt och funderade. "Han dödade sin skapare, jag är helt säker på det. Jag menar, annars skulle han väl ha rapporterat vem som dödade honom? Jag menar, skulle inte ni rapportera om er skapare blev mördad?" Sa han frågande.

Lathan hummade sakta. "Arbeten på olika ställen, vad gjorde han då? Jag menar, han har ju ingen utbildning från sitt mänskliga liv. Han är inte särskilt bra på sitt nuvarande arbete? "Hur länge har han varit chef?" Frågade han sedan.

Alexander skakade sorgset på huvudet. "Denna man, behöver hjälp att bearbeta sina trauman. Men ja jag skulle rapportera min skapares mördare. Men alla har inte en bra relation med sin skapare, eller ens någon de träffar särskilt ofta. "Sa Alexander tankfullt.