We are the Harry Potter generation

Still det känns typ såhär:
En grupp människor står där och berörs av något, en varm känsla strömmar ur dem. Sedan står man själv ett tiotal meter därifrån och det känns som att en kall känsla strömmar ur dig själv. Jag bryr mig inte om vad folk anser angående om jag gråter eller inte, det är bara det att det känns som att man skulle vara mer en del av gruppen om man berördes på samma sätt.

Kanske ett lite flummigt exempel, men ja, man känner sig helt enkelt konstig när många känner på ett sätt och man på ett helt annat.

Skulle dock aldrig försöka pressa fram tårar, varför gråta om man inte behöver liksom? Jag har aldrig önskat fram tårar, men jag har önskat att få uppleva samma känsla som ni när ni ser filmen. Då era känslor uppenbarligen är starkare än mina, typ.

Det är så jag ser det/upplever det, för att förklara. Även om jag inte tror det blev direkt klarare. ^^

^
Jag fattar precis vad du menar, vi sitter i samma bil ...x)

Dina känslor behöver absolut inte vara svagare än andras för att du inte gråter? Saken är att vi alla visar känslor på olika sätt. En del har jättesvårt för att gråta, andra har väldigt lätt för det. Det jag menar är att tårar inte mäter hur starka känslor man har, även om man kan få uppfattningen av det.

^ Fast denna gången var mina känslor svagare, klart det inte alltid är såhär, men denna gången kan jag nästan lova att jag inte hade lika starka känslor som du eller accioron. Jag kan inte vara säker, men nästan. ^^

Angående tävlingen om vem som gråter mest tycker jag är sjukt fånig. Men däremot skulle jag vilja få den känslan som får många att gråta till saker, HP-relaterat.

Jag menade inte just det här tillfället, utan generellt.

OMG OMG OMG, HYPERVENTLIERAR ! HÄÄÄÄÄNDEEERNAAAAAAAAAAAA

Ahjo men då håller jag med dig, i alla fall till största delen. ^^

EDIT: Äntligen kan jag markera acciorons namn utan att kolla hur det stavas. Blev så mycket lättare när jag förstod att det best av "accio" och "ron". Känner mig korkad. x'

^ HAR DU INTE SETT DET FÖRSEN NU??!??!?

OMG

^ Ungefär så jag också reagerade, men har alltid tyckte namnet har varit sjukt awesome som ett eget ord så har inte sett det. x'

Men när jag skrev ett av inläggen ovan så blev det typ såhär:
"Hur stavas det nu igen, ja början stavas ju i alla fall som "Accio", oh w8 *Kommer ihåg att du snackar en del om ron/rupert*, Accio"Ron", "Accio" och "Ron"......oh god.

Blev en lite pinsam tystnad här hemma, även om det redan var tyst. :'

Asså det där var typ för mycket. Gud, alla mina känbslor för HP har samlats inom mig och jag får inte ut dem i tårar ! Det är så obehagligt, om jag ändå känner att jag ska gråta så varför inte göra det ?

Jag är inte heller för tävlingen om vem som gråter och vem som inte gråter men det är så skönt att få ur sig allt. :'(