Förändrad värld Lupple & Medi

"Du verkar gilla att ta upp saker om kroppen jag inte visste om. Du läser saker jag inte läst. Du verkar ha roligt åt tjejsaker." Sa hon och såg på hon på honom.
"Dagen..." Hon såg bort.
"Dagen då Al..." Hon avslutade inte meningen innan tårarna kom upp.

Hon ställde sig och tvättade händerna och såg på hono. Det knackade sedan på ytterdörren.
"Lucifer?" Frågade hon.

"Tycker du att det är jobbigt?" Undrade han med ett mjukt leende, men han blev snart mer oroad. "När du försökte rymma?" Frågade han och la armarna omkring henne för att trösta henne.

Dorian nickade. "Lucifer." Sa han med ett snett leende.

"Jag vet inte än Kanske?" Hon såg på honom och nickade.
"Ja jag vet inte varför jag inte sa något. Jag är rädd antar jag."

"Bäst att bjuda in honom.." Sa hon och låste upp dörren och gick mot ytterdörren.

Han nickade sakta. "Okej. Jag ska sluta retas." Lovade han och pussade henne på huvudet. "Det är okej. Du sa något nu." Log han.

Dorian följde efter henne till ytterdörren och öppnade den när de kom fram. "Lucifer." Sa han leendes när han såg honom stå där utanför.

Hon såg på honom och nickade. Lutade huvudet mot hans kropp.
"Om jag har problem... Ska jag säga dem?" Hon bliickade på honom med de blåa ögonen och såg sedan bort.
"Även problem som inte går att ändra på?"

"Ska ni bjuda in mig?" Lucifer log ormaktigt och såg på Halo.

"Jag bjuder in dig Lucifer att träda in i Huset Vinther."

Han klev in och hon tog ett snabbt tag om Dorian.
"Ska vi gå på mötet?"

Han smekte hennes kind. "Jättegärna. Stanna kvar ute en stund om du önskar. Men min paus är över." Sa han sorgset.

Dorian log snett. "Det ska vi. Halo har lite och berätta också. " Log han.

"Får jag verkligen det?" Frågade hon och såg på honom.
"Stanna ute? Är du inte rädd att jag rymmer?"

"Då går vi då..." Sa han och gick in i matsalen.

Halo tog Dorians hand och suckade.
"Är rädd..."

Rafael såg på henne och log ömt. "Jag litar på dig." Viskade han. Gav henne en öm kyss. "Och stanna inte ute så du blir kall." Log han.

Dorian kramade hennes hand. "Du behöver inte vara rädd." Viskade han. Satte sig i matsalen och drog varsamt ned henne i sitt knä.

"Jag går nog in och läser min bok. Det är trots allt kallt." Sa hon och gick vid hans sida.
"Får jag läsa hur mycket jag vill?"

Hon såg sig om. Alla var inte samlade och Maria kom med en kanna vatten och ett glas.
"Här vännen." Sa hon ömt

Han nickade. "Det får du." Sa han ömt och ledde med henne in igen. Kysste henne igen innan han fortsatte in till matsalen och satte sig ned.