Life - Lupple & Medi PRS

"Det är klart jag är." hon såg på honom.
"Skulle inte du vara det?" Hon lade huvudet på sned.

Han log och tog av sig skorna och sedan jackan medan han höll Rose i famnen.
"Vill du hjälpa?" Frågade han mjukt.

Gabriel flinade lite. "Jo jag antar det. "Sa han leendes. "Det kommer bli en bra dag, en riktig tjejdag. Det förtjänar du. "Log han och kramade hennes händer.


Serena såg på honom och nickade. "Rose, ytterkläderna av. "Sa hon leendes och Rose suckade tyst men tog sig ur Ethans famn och fick av sig alla ytterkläder men ställde sig sedan tryckt mot hans ben och log stort.

Hon skrattade.
"Det kommer jag. Kommer älska det." hon smekte hans hand.

Han log och tog upp henne i famnen.
"Kom nu min hjälpreda. Vi ska göra middag nu." han log.

"Och så är du med Mi, det är bra. "Viskade han leendes och åt upp sin mat.

Rose kramade om honom med ett stort leende.

"Det kommer jag:" Hon log och reste sig.
"Ska jag göra matlådor till dig?" hon såg på honom.

Han gick in i köket och såg in i kyle och tog fram en stor korv och log.
"Ska jag göra en maträtt Mi gjorde till mig?"

Gabriel skakade på huvudet. "Det behöver du inte älskling, jag kan fixa med det. "Log han och reste sig upp och la armarna om henne. Kysste hennes hals innan han tog sig hela vägen fram till kastrullerna för att göra i ordning matlådor.

Rose log stort. "Kan hon laga mat?" Frågade hon imponerat.

Hon log och skrattade.
"Ingen fara om du vill ha hjälp." hon såg på på honom.
"Jag kan ju hjälpa."

"Klart hon kan." Han log.
"Hon lagar mat ibland och specielt nu." Han log mjukt.

Gabriel skakade på huvudet. "Du hjälper genom att bara stå där och se fin ut. "Viskade han leendes och kysste henne mjukt. "Men det är klart, ta och gör en låda du. "Flinade han.

" Varför nu?" Frågade Rose och studerade honom nyfiket.

Hon ställde sig vid hans sida och gjorde en låda och og mot honom.
"Jag ska hem snart. Ska jag ringa när jag kommer hem?" Hon flinade mot honom.

Han log.
"Det var dumma vampyrer hos Mi. mi blev av med sina kockar och jag kan ju inte äta damm och vatten. Eller kan jag det?" Han log mjukt.

Gabriel såg på henne och skrattade lågt. "Jag kan väl få följa dig?" Sa han hoppfullt och smekte hennes kind efter att ha stängt sin sista låda.

Hon lyssnade nyfiket. "Men Mi är snäll va?" Frågade hon osäkert för att sedan fnissa. "Kan du inte. "Viskade hon.