Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade och såg på Dorian. Ville begrava ansiktet och hon pillade på hans ring.
"Vill du vaka över mig?" Viskade hon.

"Ja jag tror mötet kanske får delas upp några gånger. Mer för att vi inte ska bli rasande. Dels för Halos skull." Maria såg på henne.

Dorian nickade mjukt. "Alltid älskade." Viskade han och kysste hennes kind lätt.

Rafael nickade sakta. "Vad sägs som en paus?" Undrade han lugnt.

Maria var nära på att säga de redan haft en paus men all information gjorde att det kokade inom henne.
"Det låter som en bra idé." Sa hon och såg mot Dorian.
"Hjälp Halo. Badda hennes ansikte lätt är du snäll."

Rafael reste sig upp och gick ut ur huset. "Varför berättade du allting? Så onödigt." Skickade han till sin bror via tankarna.

Dorian såg på sin mor. "Ta lite luft. Jag kan ta hand om henne." Sa han lugnt och la sin hand över hennes panna. "Vill du ge mig informationen så jag kan säga den sen?" Undrade han försiktigt.

Theodore såg på sin bror och gick sedan iväg. Om de skulle ge all information skulle de väl göra det. Han gick sedadn mot köket och såg in. Hur skulle han få blod?

Rhiannon hade läst en del och satt nu och såg ut genom fönstret.

"Jag kan göra det. Om jag får göra det först och sen går jag." Sa hon och höll hans hand.

Rafael stirrade ut på deras tomt. Den var vacker, stor.

Dorian nickade sakta. "Såklart älskade. Jag är ledsen att du behövde lyssna." Viskade han. "Aldrig kul att höra om sånt." Sa han och kysste hennes kinder sakta.

Hon såg upp. Vad gjorde Rafael ute? Försiktigt knackade hon på fönstret. Hon ville så gärna prata med honom.

"Jag tycker så synd om Rhiannon. Hur kan de ens vara Allan trogen? Är det av räddsla?" Frågade hon och kände hans läppar mot sina kinder.
"Du är så kall."

Rafael tittade in genom fönstret och såg på Rhiannon och skrattade lågt. Vinkade och tog sig in till henne i biblioteket genom dörren han gick ut från. "Hej. Vad tycker du om boken?" Log han nyfiket.

"Rhiannon och Aurora är inte trogna Allan. De är rädda, men de har aldrig varit hans. Flora är rädd för honom, den som är trogen honom är Jimmy. "Sa han ärligt. "Han har levt med honom i flera år." Viskade han. "Han använder säkert, väldigt mycket våld och lite lite kärlek. Något som får deras relation att bli speciell. "Viskade han sorgset. "Var det skönt med kylan?" Undrade han ömt.

"Jag tycker den är så bra. Jag behöver dock vila ögonen." Hon log och såg på honom.
"Var mötet så tråkigt att du gick?" Frågade hon ömt.

"Men ändå. Han är så trasig." Hon såg på honom.
"Allan var och är en väldig trasig förlorad själ." Hon nickade och såg mot dörren.
"Kan du följa med mig till badrummet? Jag är rädd."

Rafael flinade lite. "Tråkigt, lite jobbigt så vi alla tog en paus och jag gick ut för att få lite frisk luft." Log han.

Dorian nickade sakta. "Det kan jag tänka mig att han är." Viskade han och nickade. "Bara om jag får bära dig." Sa han och försökte få henne att le.