Life - Lupple & Medi PRS

Hon lagade mat i den tystnaden och hörde snart tassar i huset och vände sig om.
"Hej maten är klar snart." Ha gick tyst och mot Serenas hus och öppnade dörren.
"Nu är vi hemma." sa han och log.
"Jag är ltie småfrusen men annars mår vi bra."

Gabriel hade gett upp helt och hållet på att försöka hänga med i vad flocken ville berätta. Han tog sig tillbaka till henne och tassade in i huset och la sig på golvet och studerade henne.

Rose tittade upp och log stort. "Hemma. "Viskade hon glatt och pressade sina bara händer mot hans kinder. "Jag är varm. "Viskade hon lyckligt och ja, hon var riktigt varm.

Hon gjorde i ordning två tallrikar och satte dem på bordet och log.
"Jag kan inte bo här hela tiden. Du kan ju ta snabbvägen sen." Hon log och satte sig.

Han log.
"Du är så varm. Det är bra för du kan värma mig eller hur?"

Gabriel nickade sakta och skiftade tillbaka till människa och fick på sig morgonrocken och satte sig vid bordet. "Jag vet det, och jag borde inte kväva dig. Men jag ogillar att vara långt ifrån dig. "Viskade han ärligt och började äta.

Rose fnissade lyckligt och nickade. "Det kan jag. "Log hon lyckligt. Serena kom ut i hallen och hälsade på dem. "Gick allt bra?" Frågade hon leendes.

"Men långt och långt är jag inte. Du kan ju gå genom lineskåpet." hon log och började att äta.
"Sen är du hos mig."

Han log och såg upp.
"Det gick bra. Är bara lite kall. jag är ingen varg som du vet." han log.
"Lite ner vid halsen är du snäll?"

Gabriel nickade sakta. "Jag vet, jag vet älskade. Det känns bara som du är långt borta när jag inte kan se dig. "Suckade han och kramade hennes hand. "Men du har såklart rätt. "Log han och fortsatte att äta.

Serena log och nickade. "Jag förstår." log hon. "Det är bra att ni hade det trevligt. "Fortsatte hon. Rose flyttade lydigt ned sina händer till hans hals för att värma honom.

"Dessutom så är det inte så långt bort. Långt bort är typ till usa eller något liknande." Hon log svagt.
"Så imorgon ska jag och Mi iväg."

Han log och nickade.
"Så ska jag laga middag till er?" Frågade han.
"Det är kul att göra mat till er."

Gabriel såg på henne och nickade sakta. " Du får inte åka så långt utan mig. "Viskade han oroligt men förstod sedan att det bara hade varit ett exempel. Han tog några djupa andetag och lyssnade vidare. Nickade sakta. "För att kolla på klänningar?" Frågade han leendes och drog handen igenom håret.

Serena skrattade lågt. " Du behöver verkligen inte. "Började hon med Rose klamrade sig fast vid honom. "Stanna Ethan, lite till. "Bad hon hoppfullt.

Hon nickade och såg stolt ut.
"Ja det ska vi." Hon såg sedan ner i tallriken och såg sedan upp.

Han log och nickade.
"Jag stannar om jag får laga mat." han log mot Serena.
"Det är ingen fara. jag älskar att laga mat."

Han log och nickade. "Vad roligt. "Sa han ärligt och såg på henne. " Är du uppspelt för det?" Frågade han leendes.

Serena såg på Rose och sedan på Ethan. "Självklart, om du önskar så får du. "Log hon.