In the dark PRS Vidomina & Medi

Halo log och såg upp på Ellaine med ett leende.
"Åh tack ska du ha." Hon såg sedan mot Caspian.
"Åh snälla vi kan göra något storslaget vet jag." Hon nickade mot Ruby.
"Vi ska ju se stjärnorna så kanske göra något mer vackert?"
Ruby log.
"Hur kan jag göra något vackrare än en klar natthimmel?" Frågade hon lugnt.

Nicolai såg oroad ut när hans mamma kom in i rummet och hon såg sedan på Ivan.
"Gör det. Det här är inte alls bra!" Hon sjönk ner på en av sofforna.
"Men det är huset som ligger inte så långt från vårat!"

"Något storslaget?", ekade Adelaide och såg fundersam ut, för att sedan strax därpå utbrista i ett leende.
"Ja, vad skulle vara mer storslaget än det? Du har rätt, Ruby men.." Hon såg ned på Halo som låg i soffan. "..Du kanske hellre hade velat träffa den där Nicolai igen?" Hon fnissade och såg på skärmen igen. Sändningen närmade sig sitt slut.
"Jag tänkte bara om du hade något trolleritrick för oss, Ruby. Du imponerar alltid på oss alla.", sa hon och log mot henne för att se klart sändningen sedan.

Ivan hade försvunnit i samtal i några minuter för att sedan komma tillbaka till vardagsrummet till de andra.
"Markal.. han har också sett sändningen. Just nu är det ingenting vi kan göra. Det bästa är att vi ligger lågt. Vi vet inte ifall de känner till oss än i staden. Vi borde inte dra till oss mer uppmärksamhet än vad vi behöver.", sa han och kände stressen växa i honom.

"Åh Tyst!" Hon såg på sin vän med ett leende.
"Nej ska jag vara helt ärlig är Caspian sötare!" Halo satte genast händerna framför ansiktet.
"Jag sa det okej!"
Ruby såg på dem och skrattade.
"Jag kan få typ saker att röra sig eller andra saker." Hon skrattade.
"Ska jag sätta mig i luften eller?"

Isabelle såg oroad ut.
"Men leo vet om att vi är i staden. Varför skulle.." hon funderade. Hon vände sig om och pekade mot teven.
"Ivan!" Hon pekade på Leo som stod i bakgrunden.
"Han.."

Adelaide stanande upp. Sa hon verkligen att hennes bror var sötare? Caspian? Men han var ju.. hennes bror! Adelaide brast ut i skratt och vek sig framåt för att sedan sätta sig upp igen. "Jag hade ingen aning, Halo." Hon såg mot Capsian som satt i en av fåtöljerna. Han verkade inte särskilt berörd av Halos kommentar. Adelaide var inte så säker på att han hade hört henne, eftersom han inte ens tittade åt deras håll.
"Vad du vill, Ruby. Jag tänkte bara att vi kunde hjälpas åt att komma på hur vi ska fira inflyttningen.", sa Adelaide då och vände sig mot Ruby igen.

Ivan såg på Leo och rynkade pannan. Det bådade inte gott det här. Snart skulle väl Rion också komma tillbaka. Var han var, visste han inte. Men Ivan skulle inte riskera deras liv igen.
"Vi har hållit oss undan så länge, vi kan inte riskera att vi blir upptäckta igen. Det kanske är bäst att vi flyttar. Till Markals slott igen." Han svalde och sneglade mot Isabelle för att gå fram till henne och ta hennes hand i sin. "Jag tror att det är det enda rätta."
"Ja, titta! Där är den där ljushåriga tjejen också! Vad hette hon? Ad..Adela? Adelaide?", sa Demi och skrattade. Han visste ju inte riktigt vad som pågick eller varför hans pappa reagerade som han gjorde.

Halo tog en kudde och kastade den på Adelaide.
"Åh tyst! Du kan bara vara tyst!" skrattade hon och satte sig upp.
Hon lade sig sedan vid Adelaide och nickade.
"Om det inte är målnfritt kan du säkert göra något vackert." Viskade hon och gäspade stort.
"En liten stund. jag borde sova. Ska ha dansträning imorgon." Hon sneglade mot Caspian.

Isabelle nickade och kysste hans hand.
"Åh det kanske inte blir så bra. Vi väntar en vecka eller så och ser efter det."
Nicolai såg oroad ut och reste sig upp.
"Jag går ut en stund. Jag mår illa."

Adelaide tog emot kudden så att den missade hennes ansikte. Hon kvävde ett skratt och lade ner kudden under Halos fötter. "Så.", sa hon och drog ett djupt andetag. "Nu har sändningen slutat. Ska vi gå ut och ta lite frisk luft? Ruby, du får väl göra vad du vill med vädret.. men vi kan väl börja med att titta på stjärnorna?" Adelaide klappade Halos fötter för att sedan resa sig upp och erbjuda sin hand åt Halo för att hjälpa henne upp på fötterna. "Det är nog fortfarande varmt ute. Men ta med dig filten, det blåser kanske kallt." Hon log och såg på Halo.

"Du har rätt. Jag borde inte ta ut något i förskott. De har ingen anledning att tillfångata oss eller attackera oss nu. För många år har passerat. Om vi sköter oss så borde vi klara oss.", sa Ivan eftertänksamt och svalde. "Nicolai, gå inte iväg för långt. Jag vill prata med dig och Demitri. Ni behöver veta om en sak.", sa han och såg på Isabelle med en menande blick. Han ville berätta för de om Alice. Om det förflutna.

Hon satte sig upp och drog åt sig en filt och nickade.
"Ja låt oss gå." Hon såg på henne och gick mot dörren till verandan och öppnade den. Den varma kvälsluften gjorde henne gott och hon bredde ut filten på gräset och såg upp. Lite sorgset suckade hon.
"Det är molnigt!" sa hon tyst.
Ruby log och gick ut.
"Seså jag kan få dem att glida iväg. Så frukta inte!" sa hon och satte sig ner.

Tvärt stannade han upp och vände sig om.
"Om far inte vill att jag går så stannar jag självklart inne. " han slog sig ner och iakttog sin far och nickade.
"Vill du säga det nu?"

Ellaine såg på hur de gick ut på verandan för att gå ut i nattljuset. Hon lämnade soffgruppen för att göra Leo och Mira sällskap istället.
Adelaide tog tag i kjoltyget när hon slog sig ner på filten bredvid Halo. "Det är fint ute. Om en är riktigt tyst så kan en höra musiken. Hör ni? Hon fnittrade. "Jag gillar att vi inte helt har lämnat New Orleans. Det kommer alltid att vara mitt hem.", sa hon och suckade längtansfullt.
Caspian kom efter de med ett glas i sin hand. Han smakade av drycken och såg på de andra på filten. "Det är fint ute.", sa han och blickade upp mot den stjärnklara himlen.

Ivan såg på Isabelle och sedan på sina söner. "Låt gå.", suckade han och satte sig ner på en pall. "Isabelle, hämtar du något att dricka?" Han såg på Demitri och Nicolai igen.
"Jag borde kanske ha berättat det för längesedan. Och en början.. det är nästan svårt att finna." Han sänkte blicken för att se på de igen.
"Jag har två skapelser, Leo och Rion, båda vampyrer, som blev nära vän med den tidigare prästinnan. Alice.
Alice hon.. Hon var speciell. Precis som Halo. Hon var varm, trevlig. Och hon var mirakelbarnet. Hennes blod gav vilken vampyr möjligheten att vandra i dagsljus. Hon gav vampyrerna frihet. Och hjälp. En del av hennes arbete."
Ivan pausade.
"Rion och Leo blev vän med henne och jag lyckades lokalisera de för att också bli en del av deras familj. Alice blev en del av vår familj." Han bytte en blick med Isabelle för att se på sönerna igen. "Jag gjorde saker som Alice och hennes råd misstyckte om. Jag gjorde saker som jag kanske inte borde ha gjort." Han suckade och såg efter Isabelle. "Jag vill inte att ni begår samma misstag. Frestelsen kan vara oemotståndlig. Men vi måste ligga lågt. Rådet och de andra vampyrerna skulle göra vad som helst för att sätta mig bakom galler igen."

Ruby hade mumlat en formel och snart hade en vind blåst bort så att stjärnorna gnistrade svagt.
"Åh jag älksar det med. Man kan höra det svagt." Hon log och lade sig ner för att se upp.
"Det ser så underbar ut!" Viskade hon och gäspade.

Isabelle slog sig ner vid sin make och höll hans hand. Det var inte meningen att säga att även hon var han skapelse. Tyst smekte hon hans kind och nickade.
"Er far har rätt. Vi tog Alice ifrån hennes palats mer än en gång." Med en skamsen blick såg hon mot Ivan.
"Jag är rädd för att vi kommer tas ifrån varandra denna gång så snälla gå ingenstans"

"Och du är så bra, Ruby. Din formler.. Åh, ibland önskade jag att jag kunde magi. Mamma har berättat att Adela inte kunde någon magi. Hon vara bara människa som vi." Adelaide suckade och såg på Capsian som gick några steg fram för att blicka upp mot skyn. "Men hon var också en klok person, Adelaide. Hon var en av prästinnans närmaste.", sa han och smakade av drycken. Adelaide tystnade och nickade då, trots att Caspian inte såg på.
Hon sneglade på Halo. "Är du nöjd med inflyttningen så långt? Jag är säker på att du kommer se det som ditt hem på nolltid. Det är så vackert.", sa hon och log då igen.

Ivan pustade ut och reste sig för att hämta ett glas whiskey åt sig själv för att komma tillbaka in i rummet igen. "Ni får fråga om det är något. Men jag kan inte lova att jag kan ge er alla svar direkt. Och det är för att skydda er.", sa Ivan och smakade av drycken.
Demitri muttrade något ohörbart. "Är ni helt seriösa?! Inte nog med att vi behövt hålla oss undan för att vi är vampyrer, nu måste vi hålla oss undan för att vi är släkt med dig, pappa! Usch." Han reste sig och stormade ut från vardagsrummet.