Rollspelare & Wolfy prs

Jason suckade högt och lutade sig bakåt i sätet. Han kollade på henne och putade lite med underläppen. ”Jag gillar din kropp, Leah. Jag gillar dig.” Sade han och smekte hennes armar. Han la ändå koftan över hennes axlar ich drog henne intill sig i en kram.

Hon ville inte göra honom besviken eller irriterad men hon kände sig inte alls bekväm med att han noggrant studerade hennes kropp.
”Du kanske blir besviken för det som en gång funnits där inte är kvar.” Och hon skulle kanske aldrig återfå samma form på kroppen som hon en gång haft.

”Jag bryr mig inte om hur du ser ut. Hur många gånger ska jag säga det?” Mumlade han och slöt ögonen. Han suckade lågt och tog ett djupt andetag, visste inte hur han skulle få henne att förstå.

Leah skakade bara på huvudet och bet sig i läppen ända tills munnen fylldes av blodsmaken. Hon ville bara inte att han skulle bli besviken. Det hade hon ju redan ställt till med tack vare ätstörningen.

Jason skakade på huvudet åt henne och drog henne intill sig. Han kysste hennes hjässa och vaggade henne i sin famn lite.

Hur han inte kunde bry sig om hur hon såg ut fattade hon inte. Hon var inte direkt den mest smickrande version av sig själv för stunden. Trots att allt verkligen inte handlade om utseende så var det annorlunda med Jason. Han förtjänade bara det bästa och det gjorde henne nervös att hon inte var den bästa möjliga versionen av sig själv.

Jason lutade huvudet mot fönstret och försökte att inte blir irriterad, förstod ju att hon hade det tufft men han gillade inte alls att hon trodde att han bara brydde sig om hennes kropp.

Hon drog efter en stund på sig sitt linne igen och drog koftan tätare om sig. Fundersamt vilade hon sedan blicken på Jason: hoppades att han inte hade blivit sur.

Jason smekte hennes höfter medan han tittade ut genom fönstret, tyckte sig se något genom spegeln så han startade bilen och började lugnt att köra, även fast Leah satt i hans knä.

”Jase?” sa hon bara då han plötsligt utan förvarning började köra. Och då satt hon fortfarande kvar i hans knä. Hon krånglade sig över till passagerarsätet och skakade smått på huvudet. ”Vad var det för?”