De utvalda

"Men jag vill inte stanna här" suckade Ethan och tog hennes hand. "Jag vill se Simon" sa han tyst och kramade hårt om handen.

"De kommer slå ihjäl dig." sa hon oroligt, men Simon ja, han hade hon nästan glömt konstigt nog.

"Vad spelar det egentligen för roll?" sa Ethan plötsligt. "Vi kommer ändå alltid vara fast här, och vi får knappt träffa Simon...vad är det för mening?" suckade han.

"Ingen mening." sa Eletha och suckade, vad skulle hon säga när det var så?

Ethan suckade djupt. "Så fort jag kmmer upp kommer jag bli slagen igen".

"Du får slå tillbaka använd Hans svagheter, gör oväntade saker." gav Eletha som råd. Han kunde fälla honom göra slag som han inte fortsatte och sen göra nytt. Mycket handlade om snabbhet och skicklighet.

"Tror du inte jag har försökt?" frågade Ethan trött och blundade. "Men han kör ojuste, fuskar".

Eletha suckade, hon visste ingen annan råd och kramade om honom.

Ethan kramade henne hårt tillbaka. "Men, så länge vi får se Simon och jag har dig får jag uthärda".

Eletha nickade, "Fast nej, vi måste göra något." sa hon bestämt, de måste agera, få särlingar i uppror.