Life - Lupple & Medi PRS

Han nickade och satte fingret mot läpparna.
"Shh" sa han tyst och log.

"Okej." hon smekte honom över pälsen.
"Ikväll borstar jag dig. Du börjar få lite tovor." Hon log.
"Vill du det?"

Rose kröp upp i hans knä, för att hon ville vara nära honom men också för att se bättre.

Gabriel såg upp på henne med glada ögon och gnydde lyckligt, hans svans rörde sig ivrigt, han ville väldigt gärna bli borstad. Men inte bara det. Han älskade att vara nära henne.

"Då har vi ett avtal. Ikväll framför brasan. Mjuk musik och bara vi." hon log.

Han lade armarna om henne och log.
"Sitter du bra här? Är det här så hemligt att det är bara vår?"

Gabriel såg förväntansfullt fram emot kvällen och när han väl tog sig in i byn så la han sig ned så hon kunde kliva av.


Rose nickade lyckligt och åt upp sin kaka. " Sitter bra. "Viskade hon och fnissade sedan. "Superhemlig. Det är vår hemliga bas. "Viskade hon lyckligt.

Hon tog sig ner och skrattade.
"Du tror jag är i 9 månaden redan." Hon smekte honom över nosen.
"Det är bra."


"Det börjar bli mörkt. Kom vi går hem så kommer vi hit imorgon. Det låter som en bra ide?"

Gabriel pressade nosen mot hennes hand och tog sedan ett varv runt hennes ben och och såg på henne. Med ögon fulla av kärlek.

Rose suckade lite men nickade. "Okej, det är en bra ide. "Viskade hon och tog sig ur kojan och väntade in honom.

Hon såg på honom.
"Så vart skulle du?" hon gäspade.
"Är det okej om jag går till ditt hus och lägger mig en stund?"

Han nickade.
"För din farmor blir säkert orolig."

Gabriel såg på henne, nosade henne lätt på magen och nickade. Nosade henne på handen och backade sedan ifrån henne. Han ogillade tanken på att vara ifrån henne men samtidigt så visste han att de båda hade sina plikter så han gav henne en sista blick innan han vände runt och tog sig upp mot sin grotta.

Rose nickade sakta. "Du har rätt, det är inte bra att vara ute i mörkret. "Viskade hon och höll ut sin hand för att ta hans.

Hon gick mot hans hus och gick för att laga mat och ställde sig vid spisen.

Han log och lyfte upp henne i famnen.
"Det är dåligt. Jag håller dig så det blir bra."

Gabriel var inte direkt fokuserad på det han gjorde. Hans tankar vandrade hela tiden till Olivia. Som tur var hade alla andra väldigt stor förståelse för det och de var på sitt bästa uppförande.

Rose kramade om honom med ett stort leende. "Det blir bra. "Viskade hon lyckligt och lutade huvudet mot hans axel.