PRS Lupple & Medi

"Och? Jag fick inte komma tillbaka. Jag har syndat flera gånger. Lustat efter en man som är en av satans avkomma. Dorian jag vill inte tillbaka!" Hon tog emot burken och log.
"Jag vet varför jag är så besatt av honung. Rätt simpelt. Honung var det första söta jag kom ikontakt med. Det är sött och gott så det är det. ett minne jag håller kärt."

Dorian såg på henne, hörde hennes ord och nickade sakta.
"Ja okej älskling, jag hade inte tänkt skicka hem dig. " Viskade han leendes och kysste hennes hals mjukt.
" Vi behöver inte prata om det." Sa han och såg mot honungen och nickade.
"Åh okej, då har vi löst det då." Viskade han och såg på det.
" Det ser kladdigt ut." Poängterade han men smekte hennes armar sakta.

Hon rös till och nickade.
"Jag älskar dig min älskade Dorian." Hon gjorde i ordning plastburken och åt sakta det som var kvar i glasburken.
"Japp men det är rätt gott." Hon stelnade till och böjde sig fram och bet sig i läppen.
"Händer på knutarna nu. " Hon svor på latin medan hon greppade tag om Dorians knän.

Han log stort.
"Och jag älskar dig. " Viskade han och pussade hennes bakhuvud men kände hur hon stelnade och han svalde hårt.
"Älskling." Mumlade han och kände hennes grepp.
Drog upp hennes tröja och la händerna mot hennes kotor och svalde hårt.
Han kysste hennes rygg sakta, i hopp om att kunna distrahera henne lite.

Hon svalde men hulkade och kräcktes senare allt i magen och darrade.
"Det är vingarna. Jag är inte riktigt säker." Hon såg på Tristan och sedan Dorian.
"Måste vi tillbaka?"

Dorian såg på henne, såg henne kräkas och han slöt ögonen. Smärtan, åh herregud den måste vara enorm.
Han försökte håll om henne för att underlätta hennes skakande.
"Vi måste ingenting älskling. " Viskade han och såg mot henne.

Hon såg på honom och slöt ögonen.
"Jag kan inte åka till Japan. Jag är för dålig." Hon såg på honom och hon hörde Lucifer igen.
"Lathan, Alexander låt henne vara ifred! Hon är en del av familjen!"

Dorian nickade sakta.
"Okej, vi stannar här." Viskade han och smekte hennes rygg sakta.
"Vi åker när du är bättre." Log han och hörde sedan Lucifer, Alexander och Lathan.
Han drog armarna mer om Willow och reste sig upp med henne i famnen.
" Älskling. "Viskade han.
"Måla kors Tristan. Överallt." Sa han.

Lathans ton hörde.
"Lucifer du förstår inte." Förklarade han och Alexander verkade undersöka varje fönster.

Hon såg på dem och börjadan att be på ett utdött språk och hon började att skimmra på ett annat sett. Hon slet sig loss och föll ner på knä och böjde sig frammåt.

"Jag förstår för jag dödade Halo först!" Han såg arg ut och såg arg ut.
"Du dödade Elezabeth men du får henne inte! Var det här din plan? Att vänta tills hon blev en ängel för att undersöka henne närmare?"

Dorian såg på Willow som började prata konstigt, han kastades bak mot väggen av skimret som omslöt henne.
"Willow." Flämtade han chockat.

Lathan skakade på huvudet.
"Änglar finns inte." Röt Lathan och gick in i stridsposition, men Alexander drog i dem båda.
Pekade mot fönstret.
Ljuset sipprade ut till natten.