De utvalda

Ethan sträckte ut armarna efter henne. "Jag är öm, men jag överlever, du då?". Han kramade lätt om henne.

Eletha log och kramade om honom, "Vet inte, jag är rädd, ingen styrka." sa hon skrämt.

Ethan kramade hårt handen. "Infen styrka? Hur?" Han satte sig upo mer och drog av sig täckdt.

"Vet inte? Det svarta eller det som jag fick när jag låg här." sa Eletha. Inte så att hon saknade styrka, den var bara normal, och inte ens vältränad bra.

"Men...det är omöjligt!". Ethan tog tag i hennes ansikte och synade hennrs ögon.

"Är de kvar?" sa hon med oro var ögonen som de skulle? Var vad det för fel? Hon var så rädd.

"Ja...Och med två färger". Ethan suckade djupt. Du kanske är ur form..".

Eletha nickade, men hon var orolig. Ur form? Hur?
"Ethan tänk om jag tappat den." sa hon oroligt.

Ethan satte sig upp mer. "Hur kan du ha tappat den? Jag har aldrig hört om en särling som gjort det" sa han tveksamt, men han var också orolig.
Plötsligt kved han till och satte handen för sin bröstkorg. "Den jäveln hade hårda skor" muttrade han.

"Du borde ta det lugnt, låtsas att det är värre än vad det är så du kan stanna här." sa hon oroligt och gömde sin egen oro för sig.