Sorgens tider [SV]

Jag ska alldeles strax

OMG, love it! ♥

Tack :' ♥
___________
Kapitel 53 - George Weasley

När Bane lämnat platsen, hade jag sett det. Stenen hade inte gått sönder, den var bara djupt nersjunken i marken. Jag var tvungen att gräva i den hårda jorden, men det gjorde ingenting för mig.
Snart stod jag där, med stenen i handen. Tårar rullade nerför kinderna då jag vände på den. Två varv räckte för att se en människoliknande ande komma ut ur den.
"Freddie!" grät jag fram.
"Georgie" hans röst var lika gråt färdig som min. Han, tillskillnad ifrån spökena på Hogwarts, hade kläderna han hade dött i.
"Jag älskar dig Fred!" kastade jag plötsligt ur mig.
"Jag vet, och jag älskar dig också" svarade Fred.
"GEORGE" skrek en bekant röst. Luna. Hon kom rusande emot mig. Jag log svagt, svagt och tog emot en kram ifrån henne.
"Vad gulliga ni är! Jag sa ju att ni skulle passa bra ihop, George" sa Fred och log varmt. Jag och Luna släppte varandra, båda röda i ansiktet.

En pratstund senare hade lättat på mitt hjärta.
"Förresten George, ditt brev var riktigt rörande" sa Fred.
"Läste du det?" utbrast jag. Han såg på mig med tindrande ögon.
"Såklart, både ditt och Percys" avslöjade han.
"Fred, är det du?" hördes Lees röst. Nu kom även han fram till dem.
"Nej jag är George" skojade han. Jag log. Ett riktigt leende den här gången, vilket var det första sen min älskade tvillingbror dog..

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaweeeeeeeeeeeeeeeeee bästa kapitlet hittills !! gud så bra jag gråter !!

Awwww tack :'D ♥

du skriver helt jävla underbart! tänkt på författar jobbet?

Faktiskt lite ehe, ville bli det när jag var liten, men nu vill jag bli något inom ekonomi istället..
Synd att man inte var så duktig som Rowling

du är så duktig som henne!!
du kan ju ha skrivande sidan om ditt riktiga jobb
ps: jag kommer köpa dina böcker

Det var sååååå fint kapitel! *gråter* ♥