Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Ny läsare här som tycker din fanficition ÄGER!!!!!!!! Och just nu hatar jag Hugo.

Nu har jag lyckats skriva om det. Och, ja, originalet var bättre. Men jag hoppas att ni tycker om det här i alla fall.
---------------
Rose

Jag hoppades att det varit en hallucination. Hoppades verkligen att jag var galen. Klamrade mig fast vid den lilla ljuspunkten. Hugo var en illusion. Så var det. Precis. Det lät ju faktiskt vettigt när man tänkte på det sådär.
Fast, nej. Det är inte bra att hoppas - verkligen böna och be om - att man hallucinerade. Någon som hade en sådan önskan hade inte alla sina hästar inne. Inte någon alls.
"Rose?"
Jag tittar upp och ser rakt in i Mellies ögon. I mörkret såg de bruna ut, men jag mindes inte vilken färg de hade egentligen. Det verkade dessutom så oviktigt så att det var inte sant.
"Herregud! Du har gråtit!"
Hennes plötsliga utrop fick resten av sovsalen att vakna upp. Tre yrvakna flickor - Daisy, Sam och Fransesca - satte sig käppraka upp och iakttog mig med sura, irriterade, men samtidigt lite intresserade och nyfikna blickar. Mellie såg ångerfull ut, men inte tillräckligt för att jag skulle förlåta henne för att jag nu skulle vara tvungen att berätta för Fransesca av alla människor att jag kysst Scorpius Malfoy. Men, kvicktänkt som jag var kom jag med ett snabbt, intelligent gensvar.
"Mmm..."
"Vad har hänt?! Berätta allt!"
Hon lutade sig ofrivilligt närmare. Jag svor tystinom mig. Visserligen distraherade hon mig från de ovälkomna tankarna på Hugo, men jag ville ändå vara ifred.
"Ehm..." jag startade historien på samma sätt som Scorpius börjat sin bortförklaring inför Hugo. Inte smart. "Jag...Ehm kunde inte sova, så jag gick ned till uppehållsrummet."
Alla fixerade mig med blicken. De ville höra historien. Även fast de inte visste vad den handlade om. Men, jag måste medge att den hade en spännande början.
"När jag satt där och stirrade in i elden kom...någon" - jag syftade på Scorpius, men jag kunde inte säga vem det var. Det skulle vara hur pinsamt som helst. Jag uteslöt också medvetet Totte, för jag visste att de inte skulle vara intresserade. "Vi pratade en stund och sen... Ehm...Ehm..."
Jag avbröt mig och stirrade ned på mina händer. Kände deras blickar på mig. De kunde lista ut vad som hände sen. Det var jag säker på, men de var tvungna att höra mig yttra orden.
"Sen vad då, Rose?"
"Jag kysste honom."
Jag hade sagt det. Tack gode gud. Nu skulle jag slippa frågor. Nu skulle jag få sova. Jag skulle äntligen få lägga huvudet på kudden.
"Hur var det?"
"Vem är han?"
"Vad pratade ni om?"
Frågorna haglade över mig. Jag hade aldrig väntat mig att det kunde finnas så mycket att fråga om. Och trots att jag var så trött att ögonen gick i kors fick jag tillbringa resten av natten med att undvika att besvara de andras frågor.
De skulle aldrig få veta att det var Scorpius Malfoy jag kysst. De skulle aldrig få veta att Hugo kommit och avslöjat oss. Aldrig Jag skulle nog klara mig ur den här härvan. Jag var för smart för att falla i min egen fälla. Eller?

Bra Kapitel! Underbar!

Bara lite onödig information till alla som hatar Hugo just nu:
Jag hade tänkt ta med Roses dröm om att slänga ned honom i en soptunna och förhäxa locket så att det inte gick att öppna. Men, den tycktes aldrig passa in.

Asbra som vanligt!!!!!

Åh, önska att drömmen blev sann!

Jättebra

meeeeeeeeeeeer

Mer snälla!!! Jag verkligen AVSKYR Hugo just nu. Och jag vet inte varför, men jag skyller på Scorpius att de kysstes. *ARG!*

Awesome

vill ha mer...... sluta fylla min mage med stenar..... det är jätte jobbigt ska du veta... väntar på nästa spännande del.