School PRS elin-15 & Emma07

Liam såg på henne och suckade.
"Om du verkligen vill. Men du måste veta att du, du har verkligen fått mig på fall. Jag står inte ut med tanken att inte få vara med dig", sade han tyst, man hörde hur han verkligen menade orden.

Emilia såg på Liam. Hennes ögon blev blanka.
-Varför vill du inte stanna hos mig då?,sa hon

Liam såg på henne och suckade.
"Farsan kommer bara bli mer förbannad ju längre jag är borta. Jag har varit med om det förut, det gör bara mer ont ju längre jag håller mig borta", svarade han tyst och ärligt.
"Anledningen att han åkte in var att en kompis föräldrar anmälde. Jag sov över där utan att ha sagt till innan, han kom dit dagen efter och var hög som tusan. Du såg mitt ärr på ryggen? Det är från den gången", berättade han tyst.

Emilia såg på Liam. Hennes ögon var fyllda av tårar.
-Men Herregud...Liam du är nitton år,du måste ansöka om något eget boende,sa hon allvarligt

Liam såg på henne och fnös.
"Det går inte. Jag kan inte lämna mamma där", sade han ärligt.

Emilia nickade.
-Kan inte jag få stanna hos dig några dagar då? Han vågar nog inte göra nåt om jag är där,sa hon

Liam såg på henne och tvekade.
"Han kanske inte vågar nåt då", sade han tveksamt, var ärligt talat inte säker.

Emilia såg på honom. Hon sträckte försiktigt sin hand mot honom och la den på hans hand.
-Då stammar jag hos dig,sa han

Liam såg på henne, egentligen förvånad över hur hon brydde sig.

Emilia såg på Liam