Privat roll mellan Masato och elin-15

Jane såg på honom och sa.
- Det har du inte råd med, du har ingen dykarutrustning och det är jupt till revet, du klarar aldrig av trycket utan en kyss av en sjöjungfru.

Marcus tog ett djupt andetag.
-Då simmar jag ut och låter vad som än finns i revet dra med mig dit,sa han

Jane såg på honom och sa.
- Nej, ditt huvud sprängs innan du hunnit halvvägs ner.
Din mammas död och mina vänners död kommer att vara förgäves.
De blir inte levande om vi vet vad det är.
Och du ska inte dö för att ta reda på saker.

Hon började gråta sedan och fattade inte varför jan ville göra det.
Det var inte bara för att ta reda på hans mammas död eller hennes vänners död det visste hon.

-Jag trodde du skulle hjälpa mig!,s Marcus

Jane såg på hoom och sa.
- Ja, men jag tycker det är själviskt av att du vill åta din mammas och mina vänners död vara förgäves.

-Det kommer inte vara förgäves,vi kommer få veta vad anledningen är och sätta stopp för det,sa Marcus

Jane såg på honom och sa.
- Det är är själviskt att ta oss dit överhuvudtaget.
Det är förgäves.
Vi är döda innan vi ens är där.

-Det är inte säkert! Vi kan klara det här. Vi kan göra så tr inga fler dör,sa han

Jane såg på honom och sa.
- Jag är inte dum Marcus, säg sanningen.
Det är mer än bara din mammas död och mina vänners död som gör att du vill dit.
Jag vill veta mer.'

-Det är bara det! Jag vill rädda havet från vad det än är där,sa Marcus