Rollspelare & Wolfy prs

"Om han ens tittar på dig kommer jag personligen att däcka honom." sade Jason och kysste mjukt hennes kind. "Om vi inte har annat för oss så drar vi tycker jag." sade han sedan och lyfte upp henne i sin famn. Han gick ner mot köket då han var osäker på om hon hade ätit något. "Vad vill du äta?" log han.

Hon kunde inte låta bli att sucka, det var ju typiskt hennes otur att Damon också skulle befinna sig på festen.
”Det är inte nödvändigt.” För hennes skull behövde Jason inte bli våldsam. ”Jag är inte hungrig,” fortsatte hon sedan och gnuggade lätt sin näsa mot hans.

"Jag kommer troligen däcka honom i vilket fall som." sade Jason ärligt och kysste henne snabbt. Han satte ner henne på köksbordet och rynkade lite på pannan. "Varför är du inte hungrig? Åt du innan eller?"

”Nej, du ska inte ge honom någon uppmärksamhet alls,” tyckte Leah. Hon ville i alla fall undvika Damon och hon tyckte att Jason kunde försöka hålla sig borta från trubbel. ”Jag vet inte varför jag inte är hungrig,” skrattade hon, ”jag känner bara inte för att äta.”

"Om han stör dig då? Får jag då?" log han och la sina händer på bordet, så var sida om henne. Han lutade sig fram och kysste hennes hals några gånger med ett leende på läpparna.

Nu hade hon ingen aning om vad som skulle hända på festen, men det var ju en möjlighet att Damon skulle bestämma sig för att bråka med henne. Såvida han inte blev våldsam skulle hon nog lyckas skaka av sig honom.
"Du kommer göra som du vill ändå, det spelar ingen roll vad jag säger," mumlade hon leendes och la armarna om hans nacke.

"Spelar visst roll." sade hon envist och rynkade på pannan. Han skakade lite på huvudet och smekte lätt hennes arm med sin ena hand. Han funderade lite och kysste lätt hennes armar, eller iallafall dit han nådde. "Vi drar på festen, det kan bli kul."

Leah var inte lika säker på den saken som han verkade vara men hon nickade bara till svar. Kanske hon skulle bli positivt överraskad. Eller så skulle kvällen bli till en katastrof. Hon tog hans hand i sin och lekte en stund med hans långa fingrar.

Han kollade leendes på henne och fuktade sina läppar, han visste inte riktigt varför men vissa små saker som hon gjorde var de absolut gulligaste grejerna han sett i sitt liv.

Efter en stund släppte hon taget om hans hand och dinglade lite med fötterna. "Är inte du hungrig?" Hon visste inte varför de kommit ner till köket egentligen men hon hade ju i alla fall tackat nej till mat.