Kids are just kids

Mannen lyckades sätta sig upp och såg efter grabben han kommer bli inskickad i rummet om 5 minuter.

Blue såg sig nyfiket omkring. Han märkte att en dörr var på glänt & att han kunde se Anneli & Sam. Blue gömde sig snabbt bakom dörren då han inte ville bli sedd.
"vad har jag missat?" tänkte Blue för sig själv.

Sam satt och läste för sin mamma hon log hon gillade att höra högläsning från sönerna specielt Sam. Anneli blundade och njöt.

Robin gick för att prata med sin mamma men märkte Blue. Blue såg då Robin & sprang iväg.
Robin skakade på huvudet & gick in till Anneli & Sam.
"Verkar som om Blue har märkt oss" sa Robin med en suck.
"fast jag tror att att han inte vet om vad som har hänt än" fortsatte Robin att säga.

" Han kommer snart få reda på det " sa Anneli och lät Sam fortsätta läsa.

"Han kommer nog inte gilla de nyheterna..och han kommer definitivt inte kunna förlåta oss" sa Robin med en suck.

" Nej men det är inget jag orkar tänka på nu " sa Anneli hon ville tänka på det när hon inte låg på sjukhuset.

Blue gick åt andra hållet istället. Han tänkte undersöka vad som fanns i alla de andra rummen.

Izac låg i en sjuksäng han hade varit med i ett slagsmål killarna var bekanta men kunde inte sätta fingret på det. Han visste bara att de hade gått i samma skola som han och Mina hade gått på för länge sen.

Blue sneglade mot rummet Izac var i men fortsatte att gå visare.
Han tänkte hitta vägen ut ur sjukhuset & ta sig hem. Blue såg dörren ut & sprang för att lyckas ta sig ut snabbt.