Monster High School

Julie ~
Demoner, ah.
Hoppas jag får träffa Archie då
Jag ruskar på huvudet så det jordgubbsblonda håret flyger omkring för att sedan falla ner på mina axlar.
Jag hör hur någon låser dörren och vänder mig våldsamt.
De andra stirrar på mig.
"Du är en Moonrow, va?", säger den irriterande killen och hans giftiga gröna ögon glimmar till ondskefullt.
"Ja", svarar jag blygt och stirrar ner i marken.
"Du tror du är något, va?"
Han är ungefär ett huvud längre än mig och kommer närmare mig vilket automatiskt får mig att backa.
Han tar ett till steg men jag står kvar.
".....", jag svarar inte på hans fråga utan blundar och försöker desperat komma ihåg vad förtrollningen var om att man skulle låsa upp en dörr.
Det är som en tjock klump i halsen då ingen säger något och tittar bort, medan han tar tag i min axel.
"Svara din lilla-"
Pusål
Det klickar till och jag vänder mig om, tar ett språng ut genom dörren och stänger den bakom mig.
Ett litet huvud värk ilar genom skallen.
Måste ut skriker min hjärna och jag börjar jogga längst korridoren.
Och det är då jag ser ett bekant bakhuvud.
Archie.
Mitt hjärta hoppar över ett slag då han ser helt nersliten ut.
"Archie?", det var meningen att komma ut som ett rop men det blev en mumling.
Jag sjunker ner på knä och klappar lätt på hans kinder.
"Archie?!"

Edit: Det blev långt o.o

~Zilya~
Jag går långsamt ut från lektionen. Jag vet inte riktigt vad vi haft för ämne, läraren hade bara pladdrat på om olika alver och deras egenskaper, jag hade nästan somnat av tristess, jag kunde redan allt. Medan jag går i mina egna tankar så hör jag en röst som ropar "Archie?!" Jag tvärvänder och skyndar mot rösten, väl framme ser jag en tjej sitta på marken och klappa lätt på en pojkes kinder. Pojken ser ut att vara medvetslös eller något sådant, jag springer dit, sjunker ner mittemot flickan och frågar: "Vad har hänt?"

Julie ~
"Jag vet inte", svarar jag chockat till främlingen och stirrar på honom.
"Jag.. ERgm.. Hade rast, och när jag kom ut så låg han här"
Gråten håller på att tränga sig upp i halsen och jag tvingar tillbaka tårarna.
VARFÖR. ÄR. JAG. SÅ. KÄNSLIG. ?
Det är säkert inte ens något, han har bara.. Svimmat.
.. Låter.. Argh.

~Zilya~
"Vi borde ta honom till sjuksalen" säger jag till tjejen. Sedan frågar jag nyfiket: "Vad heter du förresten?"

Julie ~
"Mmm", svarar jag oroligt och sätter en hårslinga bakom örat.
"Julie", säger jag sedan med en svag rodnad på kinderna då jag fortfarande inte vant mig vid all uppmärksamhet och spänning.
"Du då?"

~Zilya~
"Jag heter Zilya" svara jag. Sedan tittar jag tåligt ner på den avsvimmade killen. "Vi borde nog skynda oss med att ta honom till sjukhusflygeln"

Julie ~
"Och hur ska det ske? Ska vi bära honom?", säger jag skeptiskt och undrar hur mycket han kan väga.
För det första skulle det se väldigt underligt ut, och för den andra skulle jag nog inte ens orka lyfta honom.
Och vi har ingen slags kärra heller.
Så, vad finns det annars för alternativ?
Kalla på en lärare?
Då undrar de nog varför vi - eller jag - skolkar från lektionen..
Hm..

~Zilya~
"Jag vet inte, men vi måste ju få dit honom på något sätt, eller hur? Vad är du för någon slags varelse, kan du utföra magi?" svarar jag Julie.

Julie ~
"Häxa men, jag är inte så bra på magi än", mumlar jag med skam i rösten men fiskar upp min trollformel bok ur väskan.
"Fast vi kan alltid prova..", säger jag osäkert och öppnar boken men stänger igen den igen.
"Men tänk om han typ börjar brinna eller något istället?"

~Zilya~
"Du borde klara det om du kontrollerar dig, få honom att flyga eller något! Jag är svartalv förresten"