The one that got away

Andrew lyckades äta upp hela sin macka och teet. Han höll sedan bara om henne tills hon började hosta. Han kramade om henne. "SÅja" mumlade han och räckte henne lite vatten.

Saphira tog emot vattenglaset och drack. Hennes ögon hade tårats av hostattacken och hon blev helt slut då hon lutade sig mot honom igen.
"Tror det är lunginflammation." mumlade hon fram.

Andrew såg oroligt på henne och strök henne över håret. "Vill du gå till doktorn? Annars tror jag att jag har lite medicin....". Han hade kvar då han inte ofta gick til doktorn.

"Inte doktorn." sa hon nästan panikslaget och tog tag i hans arm.
"De kommer upptäcka en massa annat då med." sa hon menande men vände bort blicken. Hon visste att han inte gillade då hon tog droger, rökte och söp. Men nu hade hon börjat med det igen.

Andrew suckade, men han gillade inte heller doktorn. "Då får du ta min medicin" sa han och tog sig upp och öppnade ett skåp, han to fram både hostmedicin och pencilin.

"Tror du det hjälper?" frågade hon och såg det han tog fram. Hon visste inte hur illa däran hon var, men hon hade låtit såhär länge.

"Ja, något måste de hjälpte i alla fall" sa han bara och ställde fram det och tog fram en liten mugg som hon kunde hälla upp det i. "Bäst att ta lite mer dock nu för du är ganska sjuk tror jag".

"Det har regnat och varit kallt." mumlade hon som ursäkt, hon hade varit dålig klädd och utan skor och strumpor.
"Tack" sade hon sedan och svalde allt, hostade till av del äckliga smaken och fick skölja ner ordentligt med vattnet.

Andrew såg lättad ut då hon svalt medicinen, han visste att det var bland de starkare sorterna han hade, för han tog hellre en massa äcklig medicin än att gå till doktorn.

Då Saphira hade lugnat sig verkade hon bli sömnig. Hon hade blivit ren, varm och mätt, nu var hon bara trött och utsliten.
"Tack" sa hon och gäspade stort.