The living dead(Dragon Fantasy)

Alex och Karl kom. Karl hade ett fast tag om hennes handled och Alex en rejäl blåtira över ögat och en sprucken läpp. Men hon såg inte ut som en slagen kvinna längre, Karl hade inte satt skräck i henne. Inte mer, nu fanns bara ett glödande hat i hennes blick. Hon och Mark ställdes framför plattformen, framför ledaren och han såg ner på dem.

Mark såg Alex skador och hans blick glödde av hat och ilska mot Karl. Mannen på plattformen började prata. "Vi har två nya medlemmar i får lilla 'familj' idag kära vänner...Två som ska hjälpa oss att överleva, men innan dess ska de lära sig hyss och att lyda oss, så se till att lär dem".
Mark såg upp på mannen och spottade honom i ansiktet. "Jag tänker inte lyda er, jag tänker inte stanna här och jag tänker sticka nu direkt".
Mannen såg rasande ut och hoppade ner, ner på Mark. Han slog honom som om han tänkte döda honom, vilket han nästan gjorde. För trots att Mark nu nästan svimmade av, hans näsa var bruten, läppen blödde och hans ansikte började sakta bli lilla och rött redan nu, så slutade han inte slå honom. "För att lära dig en läxa" morrade mannen.

"Låt honom vara, du dödar honom." skrek Alex, slet sig från Karl och knuffade undan mannen från Mark.
"Mark" flämtade hon och drog av sig tröjan och började torka blodet. Hon var inte dum nog att utmana ödet, men hon ville ta hand om sin Mark och inte vara vid Karls sida.

Mark stönade lågt av smärta och kunde knappt hålla ögonen öppna. "Alex...". Han försökte röra sig men bara sjönk ihop i en sorglig hög av blod. Mannen log stort och skrattade. "Nästa gång dödar jag dig, eller bryter av någon kroppsdel".

"Så fan heller." muttrade Alex dovt så bara Mark kunde höra.
"Var är närmsta sjukstuga? Han behöver vård annars är det inte mycket bevänt med er anläggning." sa Alex reste sig upp och mötte ledarens blick. Karl såg stint på henne, han skulle allt lära henne.

Ledaren såg ner på dem och knäppte lätt med fingarna och ett par män kom och lyfte upp Mark och gick iväg med honom. Han hade nu svimmat av och om han inte fick hjälp skulle han säkerligen få skador.

Alex skulle följa efter men Karl tog tag om hennes handled. Hon slet sig loss, men ett slag från honom fick henne att mista balansen.
"Du ska följa med mig." sa han hotfullt.
"Nej, du äger inte mig." svor Alex åt honom, knuffade in honom i väggen men blir fasthållen av ett par soldater, glöden i Alex blick var skrämmande.

Ledaren kom fram till Alex och viftade undan Karl. "Du ska lyda oss nu" sa han lågt till Alex och mötte hennes glödande blick. "Om du säger emot, vägrar lyda ska vi skada din lilla pojkvän, bit för bit, tills inget finns kvar av honom".

"Oss är ett väldigt vitt begrepp sir. Jag kan lyda er, men inte honom." sa hon artigt och nickade åt Karls håll. Hon tänkte inte lyda någon av dem, men hon tänkte hålla Mark vid liv. Tydligen var hon bättre att ha oskadad.
Hon väntade på ledarens svar, hon kunde vara söt som en ängel om han ville det.

Ledarens ögon smalnade till och snabbt gav han Alex en örfil. "Jag sa lyd, så länge du lyder de viktigaste orderna från honom är det okej" sa han innan han gick iväg.

Mark var i sjukrummet och en läkare tog hand om honom, tvättade hans ansikte även om han såg förfärlig ut.