The Beauty and the Womanizer

Jack såg förvånat på kvinnan men orkade inte göra något för att ta sig loss, det var länge sedan han haft någon förutom de ladyn beodrat. Han såg på kvinnan, hon liknade nästan Senida lite, med det röda håret.
"Skräms du inte av mig?" undrade han med mörk röst. "Alla mina ärr...".

Senida såg upp på honom, något sa henne att hon borde veta vem mannen är.
"Varför skulle jag?" kvittrar hon och böjer sig fram. Hennes händer far via hans ärr och muskler, upp mot hans läppar och kysser honom.
"Ärr visar en historia." ler hon och fladdrar med sina svarta ögonfransar.

Jacks ansikte var än mörkt och buttert. "Ja, men alla historier är inte trevliga". Han ryckte till av smärta då hon rörde ett av de nyare ärren, de från den här veckan. "Vet du vad mina historier är? Straff, tortyr". Han sköt henne ifrån sig då hon kysst honom. De förde upp smärtsamma minnen.

Senidas ögon blir stora då hon motas bort detta brukade inte hända, oftast gick dem i hennes klor.
"Då behöver du roas." får hon fram med en glimt i ögonen och förförande röst.
"Glömma dina sorger, kom här." ler hon mjukt och tar hans hand för att komma med, åt på ängarna för att göra affärer, mitt i staden dansade de bara.

Jack förvånades att kvinnan inte gav med sig och han lät sig dras med först. Han behövdes muntras upp lite..."Lycka till med det" fick han fram bara. Han sa inget mer fören de var en bit ifrån folket. Han kunde nu se henne bättre utan alla ljus och eldar.
"Fan" svor han plötsligt till och han slet loss sig från henne, hon påminde för mycket om Senida.

Senida såg på honom då han slet sig undan från henne. Det var något med denna man, hon kunde inte sätta fingret på.
Varsamt trycker hon ner honom på marken.
"Kom igen, visa vad du har." kvittrar hon fram och låter kyssarna gå längst hans hals.

(Tänkte att hon fått någon dryck eller så som fått henne att glömma sitt tidigare liv.)

Jack drogs motvilligt ner och då hon kysste hans hals stönade han motvilligt av välbehag. "Kan inte" mumlade han. "Du påminner för mycket om en jag hade kär".

Senida såg på honom, förde kyssarna längre ner.
"Slut dina ögon då herre, tänk dig att hon är här." log hon och såg in i hans ögon.
"Den flickan måste vara en lycklig kvinna." log hon mjukt men sedan. Här var hon Stella, hon visste inget om sitt förflutna men hennes jobb var att roa män, få pengar och gen dem till farbror Max som han kallades.

Jack kunde inte låta bli att njuta och såg på kvinnan. "Den flickan är antingen död, eller så har hon övergivit mig, hon är orsaken till alla mina ärr". Men han försökte glömma det.
Han knäppte upp sin tröja och blottade sin kropp som var täckt med ärr, men även muskler och försökte slappna av.

"Gjorde hon dem?" sa Senida oförstående och drog med fingertopparna fjäderlätt över musklerna och ärren.
"Slappna bara av och njut herre, det är det jag är till för." ler hon och fortsätter med sina läppar över hans kropp, får av honom kläderna.
"Vilken är din gåva?" sa hon plötsligt och rörde vid hans olikfärgade ögon.