The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Mark drog handen genom håret och började städa och plocka undran i köket, han dukade och gjorde ordning te och kaffevatten.

Lia plockade undan i sovrummet och i de andra rummen då det ringde på dörren. Hon var snabbt där och öppnade för Matt. Leende kramade de om varandra hårt. "Matt" munlade hon glatt.

Mark kom in i hallen tack vare sina muskler, sina ärr och sitt storvuxna jag gjorde han ett stort intryck.
"Matt." hälsade Mark artigt om än kanske lite stelt. Från män hade han lärt sig att man kunde få en kniv i ryggen och tänk om han tog hans Lia.

Lia släppte Matt men log än stort. "Matt, det här är Mark, min pojkvän och den som räddade mig så jag överlevde ön" presenterade hon.
Matt studerade Mark en kort stund, hans blick hade en snabb glimt av ogillande. "Hej" hälsade han tillslut.

"Hej." svarade Mark och gick bakom Lia och la armarna om henne. Det var som en ägandegest även om han ville att Lia skulle vara lycklig kunde han väl vara det med honom?

Matt såg mer ogillande ut men Lia märkte inget. "Jag kommer strax, jag duckar fram i köket" sa Lia och gav Mark en kyss innan hon gick till köket.
Matt spände ögonen i honom. "Jag vet inte vad du är för typ, men rör inte Lia igen! Du kommer krossa hennr, så mycket vet jag".

Mark såg ärligt talat oförstående ut men mötte Matts blick.
"Jag skulle aldrig göra något för att skada henne." sa han övertygande. Men han förstod Matt i hans ögon såg han ut som en värsting, en förbrytare. Han var allt detta hela han var ett stort problem och han kunde hälla i sig sprit då han inte orkade.
"Du vet inte vad jag är för typ." sa Mark även om Matt hade rätt på sätt och vis.

"Det vet man aldrig, du utnyttjar henne bara!" sa han innan Lia kom tillbaka. Hon drog med dem in i köket innan hon satte sig ner och började skära upp tårta åt dem. Hon log än stort och lyckligt, över att ha både Matt och Mark där. Hon gav dem tårta och Matt började tyst äta.

Mark svarade inte och åt inte av tårtan heller, tänk om Matt hade rätt? Att han bara utnyttjade henne och det fick inte ske. Han ställde sig upp och lämnade bordet.
"Jag går ut, så kan ni få umgås själva." sa han ansträngt och pressade fram ett snett leende. Han snörade på sig de nya skorna och drog på sig skinnjackan innan han snabbt försvann ut.

Lia såg förvånat på Mark men nickade sakta. "Kom tillbaka snart" bad hon innan hon ivrigt började prata med Matt. Då Mark försvunnit tog han äntligen till orda.
"Lia, ser du inte hur dålig Mark är?". Hon stirrade på honom som om hon inte förstod vad han sa. Tillslut drog hon ett djupt andetag. "Mark är inte dålig! Han är det bästa som hänt mig och utan honom vore jag inte levandes!". Den kommande stunden var konversationen nästan likadan, Matt gormade på om Mark och Lia försökte säga emot.
Tillslut gav han sig av och lämnade Lia ensam i köket med tårar längs kinderna. Han hade sagt hemska saker om Mark.