Divergent

"Jag vet inte." mumlade hon osäkert och såg på honom.
"Vill inte sova, kommer ligga vaken hela natten." sa hon och såg på honom än uppjagad, än rädd att mannen skulle komma på henne.

Kai ryckte på axlarna och lade sig ner. Efter en stunds funderande, och rätt mycket rodnande klappade Kai bredvid sig på sängen. "Kom. Vi behöver inte sova bara för att vi är i en säng. Vi kan prata, alla andra är ju ute ändå."

Sol stirrade på honom, förfärat men mindes i nästa sekund vem han var och nickade. Hon fick av sig skor och strumpor hon fick på sig ett par mjuka byxor, hans faktiskt då hon inte ägde ett par men frågade med en blick om det gick bra, de var lite stora. Sol kände det bättre om hon hade den men kröp ner med bar överkropp förutom BHn vid honom och släppte ut sitt hår.
"Tack." fick hon fram och ett svagt leende.

Kai försökte hårt att inte stirra på Sol då hon började dra av sig, men som den tonåring han var kunde han inte undgå att stjäla några blickar. Så var hon där bredvid honom och Kai ville rusa därifrån och ha Sol så nära som möjligt på samma gång, och allt slutade i en kraftig rodnad. "Tack för vad?" lyckades Kai få fram tillslut.

Sol drog över täcket och låg stelt vid honom som rädd.
"För att du hjälpte mig mot mannen, för detta." sa hon och pekade vakt på sängen, hennes hjärta dunkade häftigt.

Kai nickade kort och rodnade lätt vid det sista. Han blundade och försökte stilla sin nervositet, eller upprymdhet eller allt han hade kunnat kalla det. Han öppnade ögonen igen och mötte Sols blick. Hans mörka blick blev ännu mörkare när han insåg hur nära de faktiskt låg. Kai kunde känna värmen stråla ut från Sols ben och kände hennes stilla andetag mot ena nyckelbenet. Huden på honom knottrades av bara tanken och en rodnad fann sig åter vid hans kinder.

"Så...." sa Sol och försökte komma på ett samtalsämne, hon ville inte sova. Hon rörde på handen och ryckte till då hon kände hans bara hud och drog undan handen men snart var den ganska nära igen.
"Hur många tjejer har du haft?" sa hon plötsligt och väntade spänt på svar.

Kai väntade på att Sol skulle avsluta på sin mening när han plötsligt kände ett par riktigt kalla fingrar rätt långt ner på magen. Hela tiden tycktes frysa. Osäker på om Kai borde gråta eller skrikan eller bara flämtade såg han på Sols konturer över täcket, allt för att slippa möta hennes blick. "Tre, om man räknar med dig. En när jag var sju, så det var mest på lek, sedan en från att jag var tio till jag var fjorton. Ingen av dem var jag särskilt förtjust i. Det var mest som något som alla gjorde i de tappra." mumlade Kai. Ju mer han talade desto stadigare blev hans röst och tillslut talade han i normal ton. Han harklade sig tyst. "Kan du röra mig igenSjälv då?" frågade Kai.

Sol såg på honom med rynkad panna, Om man inte räknade med henne? Räknade han henne som hans tjej? Sol rodnade vid tanken, men fann den inte obehaglig.
"Inget senare? Jag mena du vet......." men hon avslutade inte meningen, hon tänkte på det män och kvinnor gjorde det som var skamligt om man inte var gift enligt lagen så allt skulle vara lugnt, inga barn utom äktenskap.
Hennes hand kom åter på hans mage, den var så varm, hon var kall och frös.
"Ingen." mumlade hon till svar, nästan skamset.

Kai rodnade lätt vid Sols fråga men skakade på huvudet sedan. "Nej. Något sådant har jag inte gjort. Det är ju mot lagen! Börjar dock tycka att lagen är rätt eländig..." mumlade han och höll inne det underliga ljud han kände för att släppa ut då Sol lade sin hand på hans mage igen. När Sol sade Ingen nickade Kai bara, eftersom han antagligen skulle säga eller göra något pinsamt. Långsamt oh diskret blåste han ut luften som samlats inom honom när Kai hållit för andan. Med nästan omärkligt darrande han lät han sig själv smeka Sols fingrar lite lätt.