Arvtagaren (Prs- Queen boo och Ginny23)

Trodee jag

Jag ler

Men smärtan försvinner

Och somnar.

Jag tittar på min hand, där draken nuddade mig. Ett silverglänsande ärr finns där. Jag vet mycket väl vad ärret betyder.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
Queen Boo

(Kan vi försöka göra rollet lite "allvarligare" med längre o meningsfullare inlägg?)

Jag kan bara stirra. På ärret, och draken. Jag vet vad det betyder. Sedan stirrar jag på mannen, som jag först ny inser vem det är. "Murtagh..." mumlar jag. Jag gar träffat honom en gång tidigare, för några år sedan. Han ser ut att vara lika gammal som jag, bara lite äldre. Det kanske han är också, vem vet?
Han nickar bistert. Du är drakryttare. Vi måste hitta den andre, hon som dödade en drake och hans ryttare, och ta henne med oss. Hon har redan dömts till avrättning, och de kommer inte se skillnad på ee

(Vi gört)

Jag drömmer. Jag brukar aldrig drömma, set är intew min grej. Jag är dömd till döden. Det är så ofattbart. Men det är inte så att jag bryr mig så mycket om jag lever eller är död. Jag har faktiskt dödat en alv. Och en drake. Men denna alv har trakasserat mig i flera år. Han har sårat mig så djupt in i själen att jag var nära att ta mitt liv. Men jag tog hans i stället. Så nu döms jag till döden. Av min far. Ödets ironi. Jag lämnade dem, de räknar väll mig inte som deras dotter.
Åter till drömmen. Jag faller. Och landar på något som jag tror är ett golv, men visar sig vara ett tak och jag dunsar hårt ner i golvet. Det finns ett litet bord med en liten nyckel på. Jag ser mig om i rummet. Det finns massor av dörrar. Jag testar att låsa upp en av dörrarna. Det går inte. Jag testar en efter en, men ingen går att öppna. Jag ser ett blått skynke. Och drar undan det. Där finns en liten dörr.
Helt plötsligt faller jag ner i vattnet. Och hör folk skrika ett namn. "Maria" ropar dem. Okänt namn för mig. Helt plötsligt sitter jag på en enhörning som lyfter upp mig till de ropande människorna. Alla har mycket konstiga kläder.
Jag blundar och är plötsligt I en stad. Inte som våra städer. Utan allt är gjort av betong. På vägarna kör det runt metallklumpar som någon i mitt undermedvetna säger heter bilar. Jag ser något komma farande mot mig från himlen.
"Oh crap" säger jag, blir träffad av det mystiska föremålet och helt plötsligt är jag i ett slott. Det går omkring människor i långa klädnader och slipsar i 4 olika sorter. 1 sort är guld och röd, en är blå och bronsfärgad (En son har jag på mig), en är svart och gul och en är silverfärgad och grön. Jag kommer fram till en käpp med örnhuvud som frågar: "Vad kom först, elden eller fågel Fenix?" Jag tänker en stund innan jag svarar. "Jag tror att en cirkel inte har någon början" Sedan vaknar jag.

Jag förstår att han menar tjejen jag sett förut. Jag bara vett det, liksom. Men... va? Dödat en drake och en ryttare? Jaja, spelar roll Ett liv är ett liv, någon gång tar det ju slut!
Men vadå inte se skillnad på oss? Jag frågar Murtagh men får ett svar från den lilla draken istället. Meh såg du inte? Ni va fett lika juuh! Jag fnissar åt sättet den talar på.
''Vill du följa med mig innan alverna dödar dig?'' frågar Murtagh, med en skämtsam ton i rösten. Jag vet inte om jag kan lite på honom men... ja. Jag tar hans utsträckta hand och klättrar upp på den enorma röda drakens rygg. Den lilla draken flyger upp samtidigt som jag höjs och sänks i takt med vingslagen från Törnes rygg. Jag vet hans namn. Jag har träffat honom förut. Jag hör inte, men Murtagh säger något till honom och han svävar över trädtopparna en liten stund, tills han sänker sig ner och landar bredvid en siluett på marken.

Jag somnar igen. Jag skär mig själv djupt i armen. Inte för att jag vill men det går inte att sluta. Nu står jag på ett tak. Något styr mig och jag kastar mig ut . Jag blir träffad av en blixt och dör. Jag ramlar ut genom ett fönster med en annan tjej. Den andra tjejen
flyger upp och jag slår i marken.

Nu bränns jag på bål...Blir dödad av ett grönt ljus. Sjunker genom vattnet. Ligger på en strand. Känner inte min kropp. Blir skujten av 2 pilar från Stora svarta varelser. Blir genomborrad av en razac-kniv. Försvinner på grund av all smärta. Blir mördad av killen som hjälpte mig att rymma. Det här börjar bli rätt läskigt det här. Nu blir jag mördad av mig själv!

Vad händer med mig!! Jag är nu den som hänger mig. Jag dinglar i snaran. Varför ska jag bli dömd! Han har varit nära att mörda mig minst 10 ggr. Fast han är ju redan död. I slutet skulle ingen av oss leva. Ingen i den nästa generationen av våra familjer ska överleva. Min bror dog i en brand. Hans syster blev dödad av en av Galbatorix soldater. Han blev mördad av mig. Jag blir hängd av min far. Någon lyfter upp mig från marken. Jag kisar och ser att jag sitter på en blå, safirblå drake.