Rollspel för Snigelklubben

(Jag är inte så aktiv på mugglis, sorry att jag inte skriver så ofta. Jag är fortfarande med, så ni vet. Kram c

ok, det är lugnt men du kanske kan skriva ibland?


Lou~
Hon hade inte sett henne komma. I den här tjocka dimman, som hon var säker på hade kommit från en onaturlig källa eller något, såg man ingenting.
Lou hör rösten men kan inte placera den, något onaturligt eller en av de andra tjejerna?
Nej, den lät för mänsklig. Demoner kunde det i alla fall inte vara för hon hade hört de prata, de lät som ett fruktansvärt oväsen.
Vad skulle hon göra? Springa? Nej. Hon var tvungen att säga sanningen.
~
hihi långt-.- eller?

July-
Jag går försiktigt fram mot flickan som jag nu ser är mycket äldre än mig nu kan jag svagt se hennes ansikte.
" Hej"
Säger jag återigen fast försiktigare

Vampyren följer efter July in i skogen, jag vill följa efter men får en så stor smärta i benet. Jag haltar sakta in till planet och letar upp en plats att vila på.

Elvira:
Går till planet och äter min del av maten och dricker lite vatten. Somnar på ett blodigt och ganska fuktigt säte, men är för trött för att bry mig.

Under tiden jag vilar sommar jag in och sover sedan djupt.

Ofelia springer in i skogen, hela tiden ropande efter sin syster.
"July! July!" Till slut kommer hon fram till en bergsvägg. "July? är du där uppe?" skriker hon. Bergsväggen är nästan helt slät, och hon tvivlar på att ens July skulle kunna klättra upp för den. Hon ser sig omkring, letande efter något som hon skulle kunna klättra upp på, som ett träd. Ofelia har nämligen aldrig intresserat sig för att vara ute och faktiskt gjort vad hon läst, så det är mest de teoretiska som fastnat i hennes huvud.
"July är du där?" ropar hon en gång till och lyssnar sedan efter svar.

July-
Jag hör Ofelias röst.
"Här uppe här är jag!!!!!!! Ofelia här uppe!" Ropar jag
Jag lutar mig försiktigt över kanten och vinkar ner mot henne.

"Hur kom du dit?!" ropar hon irriterat. Hon får syn på ett träd lite längre bort. Perfekt! Tänker hon och springer fram till det. Sakta och osäkert börjar hon klättra upp. Det är ett högt och stadigt träd, och perfekt att klättra i. Snart ser hon över kanten på väggen.
"July! Äntligen hittar jag dig!" säger hon och hoppar ner från trädet, snubblar på sin långa klänning och faller pladask på marken.
"Det gick bra, det är lugnt." säger hon tyst, reser sig upp och borstar av klänningen.
"Men, vem är det där?" hon pekar på Lou och kollar frågande på JUly

July-
"Vet inte...Hittade henne här och jag vet inte vem hon är kanske en överlevande..." Säger jag till Ofelia och kramar henne i en lättnad av att se henne. Sen går jag bort till Den andra tjejen och säger
" Jag heter July. Vad heter du och vem är du?"