Skogens hemligheter

"Behövde inte? Du ska väl inte svälta?" sa hon roat men åt hon med, hon såg att han gillade det, inte bara sa det och det gjorde henne glad.

"Äsch, jag är ganska välfödd, jag klarar mig ett tag". Vincent hade snart ätit upp och studerade Indra bara.

"Du är det ja." sa Indra och log lätt, mat fanns ju alltid hemma hos honom. Plötsligt stelnar Indra till, steg utanför, männen var åter här.

Vincent såg mot dörren. "Vilka är det där?" frågade han Indra och reste sig upp med ett skrammel.

"Män från byn." sa Indra bara, hon hade inte kunnat gå ut på evigheter, de var ute efter häxan men vågade inte gå in men var ute.

Vincent rynkade på pannan. "Vad gör de här?". Han gick fram till dörren och öppnade upp den. "Vad gör ni här och vad vill ni?" sa han med hård röst.

"Häxan." sa en man hotfullt men de bugade då de såg vem det var, "Sir, vi visste inte kvinnan, hon måste förhäxat dig." sa de.

Vincent såg ner på dem med den hånfullaste och överlägnaste blick han hade. "Häxan? Menar ni Indra?". Han väntade inte på svar. "Hon är ingen häxa, och om jag hör er kalla henne det igen ska jag få er förda till skampålen, hon har inte förhäxat mig, tror ni jag är någon svagsinnad som låter sig förhäxas?".

Männen darrade nu, "Nej, sir, förlåt sir, nej självklart är du inte det sir." sa de och bugande sprang de därifrån, hals över huvud och skrämda.

Vincent log då de var borta och stängde dörren. "Era små kräk" muttrade han innan han vände sig mot Indra. "Det har sina fördelar att vara rik, man har makt över en del".