De utvalda

"Jo, ingen ska skada dig." ler hon och kliar lätt katten så den kurrar. "Tänk den som fick vara en katt." ler hon mjukt och lägger sig sedan på Ethans arm med ett grässtrå i munnen och kisar in i solen.

"Någon gång kommer det hända" påpekade Ethan. Kungen skulle säkert straffa honom någon gång. Och om hon la sig i då skulle det inte sluta väl.
"Jag hörde förresten att stallpojkarna pratade om att det ska vara en bankett till på fredag...." mumlade han sen och log mot henne.

"Ja, men tänker hindra det så läge jag kan." sa Eletha och nickade, "Gissar att det är något som skall firas.......men vet inte vad, vet inte ens om vi ska vara med." sa hon fundersamt och sträcker på sig och suckar lätt.

"Du är för snäll mot mig" mumlade Ethan. Han strök katten över pälsen och den spann tyst och belåtet.
"Hoppas vi inte ska vara med.." sa han sedan. Men de skulle väl få veta snart.
Han tittade upp på molnen igen och mindes sin dröm från den föregående natten med Eletha. "Har du någon önskedröm? Som att komma härifrån?".

"Jag vill bara att du inte ska hamna där jag är, eller som många av oss. De flesta dricker, eller andra saker. Bäst har ,man som särling om ens gåva kanske är att skala morötter. Men har man ett fagert utseende klarar man ändå inte sig. Och ibland hjälper det inte ens att man är ful....." säger hon men tystnar meningen och ser upp på molnen,
"Ja att komma här ifrån, bestämma över mitt eget liv och vara fri från mardrömmar och minnen, det önskar jag alla." ler hon mjukt och drömskt.

Ethan la en arm om Eletha. "Jag undrar hur hovmän och kvinnor ser på oss egentligen? Som något slags husdjur man kan dressera och leka med?" Han lät inte alls glad när han spekulerade i detta.
Sedan ändrade han ton helt. "Jag drömde något sådant inatt, jag minns att du var med" log han mot henne.

"Mer saker, leksaker, husdjur behandlar man fint." säger hon och ler, "Var det en trevlig dröm?" frågar hon gillande och ler.

"Ja, jag önskar att den var sann" sa Ethan. Den hade varit väldigt lycklig, kanske för att han somnat med Eletha i sina armar...Han rodnade svagt.
En liten pojke kom springandes mot de med en pappersrulle i handen. "Bud från kungen" flåsade han och räckte pappret mot de och sprang sedan därifrån.
Ethan satte sig upp och vecklade upp rullen. "Ethan och Eletha, ni ska infinna er vid banketten på fredag, jag vill att ni roar några viktiga ladies och lorder" läste han högt.
Han blev illamående när han var klar, han förstod vad roa betydde.

Elethas lyckliga jag försvann som i ett trollslag, kunde de inte slippa den nyheten till imorgondag? Tydligen inte, "Lycka till, du vet hur man gör nu. Koppla bort hjärnan, kanske drick lite så ska det nog gå." säger hon till honom och stirrar med ond blick på den förhatliga rullen. "Helvette" svär Eletha fram, detta var en sådan sak hon inte kunde skydda han från.

"Ja....tack vare dig, nu kommer jag inte vara helt patetiskt i alla fall..." mumlade Ethan och la sig ner igen. När hon svor sa han "Svär inte". Samma sak hon sagt itll honom under middagen på den tidigare banketten.