Förbjuden kärlek

"Du kan ju inte säga att de är kyliga om de talar öppet med dig." skrattar Egeria en aning och ler mot henne , "Men du vänjer nog dig." säger Egeria sedan mjukare och skakar sedan på huvudet, "Säg inte så jag är inte underbar." säger hon bara skakande på huvudet.

Isis tittade på henne "Jag syftade på vädret inte människorna" skrattade hon och tittade ut på den gråa himlen. "Nej jag är bara inte säker på hur ärliga de är" sa hon och gav sedan Egeria en allvarlig blick.
"Du är en underbar människa vad du än säger!"

"Jaså? jo det är kallare." skrattar Egeria mot missförståndet och nickar, "De har nog taktkänsla de med, de vill nog inte såra." ler Egeria lite men svarar inte Isis på det sista då deras mening skiljde sig i det avseendet.

Isis nickade och reste sig upp. "Ja vi lär märka det" sa hon lågt och log sedan mot Egeria, hon undrade om de någonsin kunde hålla med varandra. Hon gick emot dörren.
"Låt oss utforska vårt nya hem" sa hon.

Egeria ler och följer efter Isis ut ur rummet och ut i en korridor med mörka men behagfulla gobelänger med fina broderier av ett vackert landskap i solnedgång.

Isis visste inte vart de skulle gå utan hon bara strövade runt för att se hur allt såg ut.
"Ers höghet" ropade någon bakom henne och hon vände sig om och såg några kvinnor som kom gående emot henne. "mår ni bättre?"
"Ja jag mår bättre" sa hon bara undvikande och fortsatte gå.

Egerias blick faller automatiskt ner i golvet även om hon vet att hon inte behöver längre, men det hade väl blivit en vana?
Kvinnorna ser efter dem och vissa snörper på munnen åt Isis.

Isis struntade i vad människor tyckte om henne. Hon hamnade tillslut vid stallet och stannade vid dörren.
"My Lady" sa en man som stod i stallet och hon tittade på honom "Kan jag hjälpa dig med något?"
"Nej" sa Isis lågt och tittade på hästarna.

Egeria följer med henne och ser oroligt på Isis, "Är du säker på att du borde vara här, ja duvet för vad." säger hon oroat, hon ville inte att det skulle bli värre för sin vän.

Isis tittade på Egeria.
"Jag vill vara här, jag måste komma över det" sa hon bestämt och stalldrängen såg undrande på henne men hon sa inget.
"Där är du" sa Lancelot och kom gående emot dem med Fai bakom sig. Isis var inte säker på vem av dem han pratade med. De stannade vid dem och stalldrängen drog sig genast undan.
"Oh mår du bra?" frågade Lancelot och hon nickade bara.
"Jag önskar att folk kunde sluta fråga mig det" sa hon endast.