Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

''Ja. Men... min fråga... Förstår du varför jag inte ville ha med dig? Jo...Umh... Jag ville inte att... Umh... Du skulle bli skadad.''
Idiot mig tänkte han när han hörde vad som kom ur hans mun. Han skulle ha andvänt andra ord.

Hon såg på vargen och lade en hand på des huvud och den slutade att morra och hon såg på honom.
"Johannes du är den personen som bryr dig om mig. Jag ville inte att du skulle skada dig heller. " Hon tog hans händer i sina och höll dem. "Du är inte min betjänt mera."

Han tog hennes händer och såg på hennes vakra bleka hy.
"Men... Vad är jag då?"

"Vad du än vill." Hon lutade sig fram och kysste hans kind. "En fri man, jag menar vampyr."

"Tack. Nu, hur ska vi få fast och vad ska vi göra med Dylan?"

Hon såg på vargen. "Jag kan lura ut Dylan till en skogs promenad och han äter upp honom." Hon såg sedan på vargen som hade börjat gå i cirklar för att sedan lägga sig ner

Johannes stirrade med gapande mun, han tyckte att det var lite mycket. Men Dylan var tvungen att få känna vad hans Johannes far känt.
"Umh... Ja. Men var försiktig. Dylan kan gärna lura dig."

Hon såg på honom. "Jag är trots en ny mordenen prinsessa och kommer att vinna." Hon öppnade dörren och pekade mot skogen och vargen störtade ut och hon gick tillbaka till festen och såg sig efter Dylan.

Johannes gick och tänkte på att han hade lämnat dörren till Cedric olåst och att han såg en gäst gå mot tornet. Han sprang fort upp mot torne och bad att gästen inte bitit Cedric. Alice hade nog inte blivit glad.

Hon såg på Dylan och log. "åh jag tycker inte om festen. Kan vi inte gå ut och gå?" Hon såg på honom och pekade mot dörren.