prs eragon

Nu ler jag.
"Tror du? Så du et inte heller?"

"Nej"
Jag ler tillbaka.
"Eller, han bröt armen på.mig"

"Får jag hela dig."
Min röst är lite ostadig. Hon log mot mig! Hon log mot mig!

"Du behöver inte, men om du vill så"

Jag helar henne, men mina känslor är så starka att de går över i magin. Hon verkar nästan få ont när jag helar henne och jag släpper snabbt taget om energin. Jag är helt slut. Jag märkte inte att jag lade så mycket kraft i magin.
"Du var modig"

"Nej" Jag ler svagt.

Jag tycker att "nej" är ett konstigt svar på det, men säger inte emot.
Efter ett tag önskar jag att jag hade gjort det, för nu vet jag inte vad jag ska säga och en pinsam tystnad uppstår.

"Du använde för mycket energi när du helade mig" konstaterar jag för att bryta tystnaden.

"Jag hade inte riktigt kontroll över hur mycket jag använde. Jag hade inte behövt så mycket för att läka din arm."
Jag märker hur jag spänner mig inför hennes svar.

Jag svarar inte.