Narnia

Andrew blir utsläppt i korridoren, och där finns Sam. Sam var klädd i en vacker skogsgrön klänning och i hennes hår fanns blommor av olika slag.
"Vad fin du är" säger han och ler då han går fram till henne.

"Tack, du med." ler Sam till Andrew som verkligen är stilig i sin klädnad och hon tar hans hand i sin iskalla. De iskalla händerna visade hur nervös hon var och de gick ner för att allt skulle börja.

Andrew log, och sa ett tack till henne. Han drar inte undan sin hand då hennes tar tag i den, snarare håller om den. Den var så kall, tyckte han. Inte för att hans egna var kalla, utan de var snarare varma på grund av all nervositet som fanns i honom för tillfället.

Sam ler åt temperaturskillnaden dem emellan, och snart står de framför de stora dörrarna in till tronsalen som snart skulle öppnas. De är ensamma ty alla har redan satt sig i tronsalen för att se allt, se dem krönas tillsammans.

När de ställer sig framför de stora dörrarna som leder in till tronsalen, där många utav Narnias invånare nu satt för att se dem krönas tillsammans, blir han bara ännu mer nervös. Men sedan öppnas dörrarna och de får stiga in i tronsalen, emot deras troner.

Trumpeter hörs och dörrarna öppnas sakta träder de fram och Sam håller blicken rakt fram rakt mot tronerna och Aslan som står mellan dem. Sedan faller de på knä framför honom och fru bäver kommer fram med en kudde med två kronor på.

Andrew faller på knä framför Aslan och han hör hur någon kommer fram emot dem, det var fru bäver med en kudde. Men inte någon vanlig kudde utan kudden med kronorna på. Aslan började prata, men Andrew var så nervös över att han skulle kunna tappa kronan då den placerades på hans huvud så han hörde knappt vad han sa.

Först placerades en krona på Andrews huvud innan hon kände tyngden på sitt eget och hör Aslan säga hennes namn och sedna att de skall resa sig upp och vända sig mot folket. "Folket av Narnia, jag ger er Kung Andrew och Drottning Samantha av Narnia. En gång kung eller drottning i Narnia alltid kung eller drottning i Narnia." säger han med sin varma stämma och de bugar under folkets applåder och ljubel.

Andrew kände tyngden på hans huvud då Aslan sa hans namn, men det kändes så onaturligt. Som om det inte var något på hans huvud ändå. Sedan fick de ställa sig upp och se ut på folket. Aslan sa med sin varma stämma att om man en gång var kung eller drottning här i Narnia, så skulle man alltid vara det. Sedan bugade de när folket applåderade och jublade. Det kändes varje gång som att kronan ska falla av, men det gör den turligt nog inte. Andrew ler, det kändes nästan omöjligt att inte göra det för tillfället.

De visas sedan att sätta sig på tronerna och ta emot folkets hyllningar. Sam kastar en leende blick på Andrew och sedan ut över folket, hennes folk, deras folk, de var nu kung och drottning. Det känndes ovanligt nästan som en dröm var det allt.