Mitt Mugglis games

ELIN LÄGGER UT DET NU! Det som är klart iallafall

Yeey!

yes

Här kommer en DEL av kappitlet, ni som inte är med: Ni kommer vara med nästa gång!Jag orkar inte länka alla, bara så ni vet.

lumos1 ledes in i ett rum i rättens hus. Det var så lyxigt där. Mjuka mattor och stolar klädda med ett tyg hon inte kände till. lumos1 satte sig försiktigt på en mjuk stol och väntade på sin familj. Hennes lillasyster kom springande gråtande in i rummet. Hon minns fortfarande när hennes bror dog i mugglisspelen. Hon vill inte det ska hända med hennes syster. Efter henne kom lumos1s morföräldrar. Dom hade våta ögon.
lumos1 kramade dom alla hårt och hon kunde inte hindra sina egna tårar som rann ner för kinderna.

Pixi hade just sagt farväl till sin mamma och pappa. Dom var stolta över att deras dotter blivit lottad. Nu satt hon och väntade på sin andra gäst, hennes bästa vän. Karlee heter hon. Hon kom ivrigt in i rummet. Kramade Pixi.
”Lycka till.” säger hon.
”Det behöver jag inte”, säger Pixi. Sedan brister båda ut i skratt.
Karlee kramar Pixi igen. Sen går hon.

Elvis♥ hade just sagt hejdå till hela sin familj och hennes bästis. Hennes bästis hade gett henne ett halsband som hon ville ha på arenan. Det var vackert, av äkta silver och men ganska enkelt. En liten, smal kedja med ett silvrigt, tunt hjärta. Mitt i hjärtat en liten diamant. Inga vassa spetsar, för att Elvis♥ skulle få behålla det inne på arenan. Hennes bästis hade sagt att det gav tur. Elvis♥ hade gråtit mycket. Hon hade inte en tanke på att det skulle filmas. Sedan öppnades dörren och några fredsväktare kommer in.
”Var det alla?” undrar Elvis♥.
”Ja.” Svarar en av fredsväktarna kort.”Följ med här.”

Ekkiis förs till tågstationen och träffar Elvis♥ där. Ekkiis har inte gråtit. Hon hade skrattat med sina kompisar. Hon skulle ha kul. Få döda, som vanligtvis var förbjudet. Det skulle bli jättekul.
Hennes föräldrar hade också kommit in. Dom hade varigt stolta. Dom hade gett henne massor av lyckoord och kramar. Sedan hade dom gått. Ekkiis gick ombord på tåget, med Elvis♥, Marina Beet och Kol Yol( som var deras handledare). Det var riktigt lyxigt i tåget. Marin sa att Ekkiis kunde hitta sin svit runt hörnet. Hon fick ta på sig vad hon ville, bara hon var färdig att äta middag om en timme.

Narcissa Lestrange klev in i sin svit. Det var så lyxigt att hon nästan svimmade.
Hon gick in i badrummet som hörde till. Där fanns kallt och varmt vatten.
Det var bara att slå på en kran och det rann vatten. Det fanns en dusch. Narcissa Lestrange hade aldrig duschat förut. Det var konstigt att duscha. Vattnet kom uppifrån, som regn. Fast... mycket varmare. Hon tänkte på när hon var i rättens hus. Sally hade vägrat släppa henne. Fredsväktarna hade slitigt loss henne. Hennes far hade bara kramat henne och sagt att han skulle sakna henne. Sally hade sett henne i ögonen och sagt att hon älskade henne. Narcissa Lestrange gråter. Det är ett bra tillfälle att göra det nu. Nu när det varma vattnet spolade bort hennes tårar.

Elin Granger kliver ur duschen. Hon hade duschat för första gången. När hon kom ut ur duschen så blev hon torkad av en maskin. Det var skönt. Medan hon blev torkad så mindes hon stunden i rättens hus. Hennes moster hade kommit och sagt hejdå. Hon hade sagt hejdå och sedan gått. Sedan hade det kommit några fredsväktare. Hon hatade sin moster. Nu var hon färdig torkad. Hon gick ut och tog på sig kläder. En snygg blå tröja, ett par snygga jeans och svarta strumpor. Vanliga kläder. Men snygga i alla fall.

SabinaPotter gick ut ur sin svit. Hon hade tagit på sig ett par svarta byxor, en gul stickad tröja.
Hon luktade gott efter att ha smörjts in med massor av krämer efter duschen. Det var inte första gången hon hade duschat, hon var ju borgmästarens dotter. Hela hennes familj hade kommit och sagt farväl. Dom hade varigt hövliga, det brukade dom inte vara. Men sedan såg hon kamerorna, som filmade in allt som hände. Hon gillade inte sin familj, så det var väll bra att slippa dom.
Hon kom fram till matsalen. Hennes distriktskompis satt inte vid bordet och väntade, men alla andra gjorde det. Det stod rykande varm mat på bordet. Det luktade otroligt gott. Familjens kokerska gjorde god mat, men det här... det slår allt.

Luna Chang hade duschat,(som hon aldrig tidigare hade gjort) klätt på sig och satt sig på sängen. När hennes familj skulle ta farväl så hade dom fått gå i två grupper, med en vuxen i varje. Hon hade inte gråtit, men hon hade velat. Hon hade velat gråta ut. Men hon ville se stark ut för alla sina småsyskon. Hon fick vara modig. Hennes familj hade däremot gråtit floder. Tanken på att lilla Munny, som bara var tre år, skulle få se på medan någon försökte döda hennes storasyster... Alltihop var bara hemskt. När hon sedan hade gått så kom hon till matsalen och där fanns massor med mat. Alla andra satt och väntade på henne.

wifa2002 sitter och äter. Hennes storasyster sitter mittemot henne. Det är ofattbart vad gott det är!
Kött i lövtunna skivor och en blå sås, musslor, en söt sallad och en perfekt kladdig kladdkaka.
Hon äter tills hon inte orkar mer. Hennes mage känns som om den skulle spricka. Hon hade aldrig varit så mätt. Hon tittar på sin syster, som sitter och slickar av tallriken. Deras handledare ser äcklat på henne. wifa2002 förstår inte varför. Ska man använda silververktygen på sidan kanske? Dom ser vassa ut.

♥♥♥ TAGIT SKITLÅNG TID

Den var bra

Tack!

JA! Bra att du gilla, tagit så lång tid...

Bra

Tack!