Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Jättebra skrivet! Älskar sättet du skrier på!!
har sträcktläst i typ en timme och vill bara ha meeeer! xP

*BEVAKAR*

Ohh, en ny läsare! Välkommen Cindy ♥

Tack och varsågod ♥

OHMYGOD, älskade kapitlet. ♥

Älskar allt som har med Sirius och Leevi och göra, gaah de är så fina tillsammans. ♥

"Det var den dummaste plan jag någonsin hört. Och det säger redan ganska mycket."
AHAHAHAAHAH, SÅ KLOCKRENT! ♥

Men måste bara säga att Sirius är så underbart gullig när han är med Leevi att det inte är sant. :3

Och har jag sagt att jag älskar Leevi's namn? :'3 Både Leevinder och Leevi, såå fint. ♥

Jag älskar dig för att du skriver den här ff:en, tacktacktack ♥

Underbart kapitel

Bra, Bättre, Tamburlaine♥

Bra!

Så där, nu kommer det nytt kapitel igen ^^ välkomna till alla nya läsare och tack till alla er lojala, som varit med mig sedan de första kapitlen. Love you guys ♥

Ett snabbt ord om kapitlet. Det här är mer som ett "mellan kapitel". Det händer inte så värst mycket, men framtida händelser sätts i rullning. Hoppas ni trots det orkar läsa och njuter ens lite (;
_________________________________________

Kapitel 18. Förberedelser och antydningar

”Var du hemma över jullovet?”
”Jag har inte varit hemma på ett år. Jag rymde förra våren, och har bott hos James sedan dess. Jag var där under julen också.”
”Rymde? Varför?”
”Jag är inte precis en önskvärd person hemma. Blacks har alltid varit i Slytherin, med vår rena blodlinje och fascination för svartkonster . Så när jag inte hamnade i Slytherin... Jaa, det gick ju bara värre efter det.”
”Föräldrar borde inte bry sig om sådant.”
”Nej, kanske inte. Min yngre bror går i Slytherin, han är min mors ögonsten.”
”Du har en lillebror? Hur kan jag inte veta de här sakerna?”
”Jag undviker honom bäst jag kan. Han går sitt femte år.”
”Vad heter han?”
”Regulus.”
”Jag kan inte förstå att du har rymt hemifrån. Vad ska du göra nästa sommar? Du kan väl inte bo hos James, eller?”
”Antagligen inte. Jag får väl köpa mig en bostad. Jag ärvde en släkting några år sedan, något min mor så klart inte tyckte om.”
”Jag förstår inte hur någon inte kan tycka om dig.”

”Miss Dubois!”
Leevi rycktes ur sina tankar av professor Wigworthy. Hon såg upp och försökte återkalla vad de talat om, men endast bitar av konversationen hon haft med Sirius föregående kväll dök upp.
”Ja, sir?” undrade hon slutligen och rodnade lätt. Hon såg Lilys uppfodrande blick från ögonvrån.
”Skulle ni kunna upprepa det mr St. Roderick sade om framtidens transportmedel?” Leevi kastade en blick på Ravenclaw pojken, som betraktade henne med en överlägsen min.
”Något om tidsportaler?” försökte Leevi, men professorns min visade att hon gissat fel.
”Jag skulle uppskatta om ni skulle lyssna framöver. Mr St. Roderick, kan ni upprepa?” Leevi nickade och sänkte sin blick till den uppslagna boken de använde i mugglarstudier. Professor Wigworthy kritiserade alltid det föråldrade innehållet och höll på att skriva en ny version, som han hoppades skulle ersätta den.
”Vad är det med dig?” frågade Lily viskande och lutade sig mot Leevi för att inte höras. Leevi ryckte på axlarna och undvek Lilys blick.
”Jag är bara trött. Med allt skolarbete och quidditchen, du vet.” Lilys blick blev mjukare.
”Jag vet”, svarade hon medlidande. ”Du borde kanske sluta med quidditchen. Det är inte så viktigt.” Leevi såg med misstro på Lily och skakade på huvudet. Lily skulle aldrig förstå sig på quidditch, än mindre då hon förknippade sporten med James Potter.
”Jag klarar mig”, svarade Leevi och vände blicken till professorn för att visa att konversationen var avslutad. Lily suckade och vände även hon uppmärksamheten till professorn.

Efter lektionen andades Leevi djupt ut av lättnad. Hon hade fått extra uppgifter av Wigworthy, men nu hade hon framför sig två håltimmar innan eftermiddagens dubbeltimme i Skötsel och vård av magiska djur.
”Försök jobba nu”, sade Lily uppmanande och gav Leevi en kort kram innan hon gav sig iväg till lektionen i Runskrifter. Leevi nickade och började sedan vandra mot Gryffindortornet.
”Leevi!” Hon stannade upp och fick syn på Justin. Han sprang ikapp henne och klämde fram ett leende. ”Efter påsklovet kommer vi inte att ha mycket tid med dagboken, så har du tittat på den?” Leevi påmindes om Anne Ripleys dagbok, som låg gömd på bottnet av hennes koffert.
”Jo, jag tror vi kan börja”, svarade hon något tvekande. Om hon bara kunde lära teorin åt Justin kunde han fortsätta självständigt.
”Fint! Du har håltimme nu, eller hur? Om vi ses om tio minuter i biblioteket?” Leevi tänkte på mängden av läxor som väntade på henne, men de verkade ytterst tråkiga jämförda med jakten efter en legend. Så hon nickade.
”Visst. Jag måste bara hämta dagboken.”
Leevi var en korridor ifrån Gryffindortornet då någon oväntat drog henne bakom en staty. Leevi trycktes upp mot väggen, och hon försökte lekfullt ta sig loss från Sirius grepp. Han tryckte med ett skratt sina läppar mot hennes och Leevi slutade kämpa imot.
”Hur gick lektionen?” frågade Sirius mjukt.
”Jag är glad att den är över”, svarade Leevi med ett snett leende och kramade om honom. ”Men jag måste gå nu, jag ska träffa Justin i biblioteket om några minuter.” Sirius rynkade lätt sina ögonbryn.
”Varför det? Jag hade hoppats att vi skulle ha lite tid tillsammans nu”, sade han och putade surt med läpparna. Leevi kunde inte låta bli att le åt minen.
”Då och då måste jag göra lite skolarbete också. Fredag på håltimmen är jag bara med dig, okej?” Sirius nickade, och Leevi svepte bort hans sura min med en kyss.
De gick tillsammans till uppehållsrummet, där Sirius satte sig med James och Peter för att göra läxor. Leevi förde upp sina böcker och tog med sig endast dagboken, innan hon skyndade till biblioteket.
Justin var redan där; han satt vid ett undangömt bord längst in i utrymmet. Han hade några böcker uppslagna framför sig och hans slanka trollstav vilade högst upp på högen. Leevi placerade dagboken på bordet mellan dem och satte sig.
”Justin, får jag fråga något?” undrade Leevi då han bläddrade fram de rätta sidorna. Justin nickade utan att lyfta blicken från boken. ”Varför slutade Anne skriva i den?”
”Jag vet inte. Vi har letat igenom biblioteket, men det finns ingen information om stenens öde någonstans, eller om Annes.”
”Tänk om hon... dog?” Tanken hade besvärat Leevi. För vilken annan förklaring skulle det finnas? Justin ryckte på axlarna och lyfte sin trollstav.
”Möjligen, men det låter ganska osannolikt. Om en elev dött under skolåret hade det antagligen stått om det någonstans.” Justin log lugnande. ”Ska vi börja då?”

En timme senare gick Justin och Leevi tillsammans till Stora salen för lunch. Leevi kände sig nöjd med det de åstadkommit. Trots en skranglig start hade hon lyckats förklara teorin till de första besvärjelserna, och Justin lärde sig snabbt. Leevi var dock oroad över den sista besvärjelsen, som skulle ta bort det sista hindret. Hon hade aldrig sett mer invecklad magi och bara kraften som krävdes var häpnadsväckande.
Anna och Lily satt halvvägs uppför bordet, och Leevi gjorde dem sällskap. Justin vinkade kort åt Anna och gick över till sitt bord.
”Jag tror vi är över”, sade Anna dystert och såg efter honom. Leevi klappade henne medlidande på axeln.
”Du borde tala med honom.”
”Det kommer att ordna sig”, höll Lily med. ”På morgonen...” Men Lily avbröt sig och snörpte ihop munnen av irritation. Leevi såg upp, och fick syn på James, tätt följd av Sirius, som banade sin väg mot dem. Leevi mötte Sirius blick och såg sedan snabbt bort.
”Hej Leevi”, hälsade James, och hon såg upp med ett leende. James betraktade henne och ignorerade Lily totalt.
”Hej. Är allt bra?”
”Javisst. Är det okej om vi går tillsammans till quidditchträningarna ikväll?” Leevi kastade en snabb blick på Sirius. Han log, men hans ögon var kalla.
”Visst. Vi ses i uppehållsrummet. Är det något du vill tala om?” James betedde sig ytterst besynnerligt, och hans leende gjorde Leevi förvirrad.
”Nej, inget speciellt. Men vi ses på eftermiddagen.” Leevi nickade, och de såg alla tre efter de två pojkarna då de lämnade salen. Leevi kände sig lika förvånad som de två andra såg ut att vara, och Lily såg faktiskt en aning besviken ut. Hon ordnade dock kvickt om sina anletsdrag.
”Leevi, jag svär, om du någonsin börjar gå ut med Potter måste vi nog sluta umgås. Inte ens för din skull skulle jag kunna stå ut med hans ansikte en enda minut extra.” Lily lät endast halvt seriös, och Leevi skakade på huvudet med ett leende.
”Inget att oroa sig över, vi är bara vänner, om ens det. Lagkamrater.” Lily nickade och gömde ett nöjt leende bakom sitt glas.
”Endast Black vore ett värre val.” Leevi satte sin pumpasaft i halsen, och Anna bankade henne trots protester i ryggen.
”Hur så?” frågade Leevi och kippade efter andan.
”Ja, han har en speciell förmåga att få flickor att falla för honom, och jag vill inte behöva lappa ihop dig efteråt”, förklarade Lily sakligt, och Leevi kände sitt hjärta sjunka till magen.

Efter lunchen begravde sig Leevi i läxor, och då klockan närmade sig halv tre lämnade hon uppehållsrummet och gick ut på skolområdet. Professor Kettleburn väntade på dem i utkanten av den förbjudna skogen. Bakom sig hade han ungefär tio burar, som var till synes alla tomma.
Leevi sällade sig till gruppen Gryffindor elever som redan anlänt.
Några minuter senare började lektionen.
”Trevligt att se er igen!” sade Kettleburn piggt. ”Idag ska vi studera Halvmaskerade apor. Jag har lånat de här exemplaren, för de lever vilt endast i Mellanöstern och Asien.” Leevi såg undrande på burarna, som ännu var tomma. ”Kan någon berätta för klassen om deras främsta försvarsmekanism?”
Lily räckte upp handen, men Kettleburn pekade ut en flicka från Ravenclaw.
”Miss Miller?” På flickans bröst glänste ett prefektmärke.
”De kan göra sig osynliga då de känner sig hotade”, svarade hon och förtjänade fem poäng åt Ravenclaw och ett brett leende från Kettleburn.
”Alldeles rätt. Nu dela in er i par eller grupper på tre.” Leevi tänkte ta ett steg mot Lily och Anna för att jobba tillsammans med dem, men James slängde snabbt en arm runt hennes axlar.
”Jag tar Leevi”, sade han med ett brett leende, och Leevi såg bönande på Anna, som försökte hålla sig för skratt. Lily såg mördande på James, men han ignorerade henne effektivt, och då Sirius ställt sig med Remus hade Leevi inget annat val än att följa James till deras bur.
”Er uppgift är att försöka få apan synlig. På bordet finns ett urval av mat och redskap som ni kan använda, men använd framför allt er fantasi!” Kettleburn klappade i händerna för att visa att de skulle börja, och Leevi gick närmare buren. Den kunde lika gärna ha varit tom för allt hon visste.
”Så, vad tycker du att vi ska göra?” frågade hon osäkert och kastade en blick på James, som hjälpfullt ryckte på axlarna. Leevi grimaserade och gned ihop sina händer. Det var ännu kallt ute, och om apan var från Asien kunde den inte trivas allt för mycket.
”Vi flyttar den bort från de andra för att få lugn, och så kunde vi tända några eldar och hämta en filt.” James nickade och drog fram sin trollstav. Leevi gick till bordet medan James flyttade på buren, och började välja bland föremålen.
”Hur går det?” frågade Sirius, och Leevi såg förvånat upp.
”James är lika nyttig som du var då vi jobbade på Amortentian”, svarade Leevi, och Sirius log ursäktande. ”Vad är det med honom?”
”Han... Mmh.” Sirius suckade och plockade upp en morot. ”Han försöker göra Lily svartsjuk.” Leevi såg förvånat mot James, och brast sedan ut i skratt.
”Han är ganska desperat, va?” Sirius skrattade och nickade. Leevi tog en av filtarna och såg sedan på urvalet av mat.
”En aning.”
”Men jag tror det funkar. Lily var ganska sur på morgonen.” Sirius såg uppriktigt förvånad ut, och Leevi kastade en blick mot Lily.
”Berätta det inte för honom, då försöker han ännu hårdare.” Leevi grimaserade. Sirius såg något osäkert på henne. ”Tror du att vi borde berätta om oss? Bara för James alltså.” Leevi tänkte på det Lily sagt vid middagen, och granskade Sirius. Hon hade svårt att tro att allt det här bara var skådespel.
”Kanske, jag måste tänka på saken”, svarade Leevi slutligen, och gick sedan tillbaka till James och buren som han flyttat till ett mer undangömt ställe.

En halvtimme senare lyckades Leevi och James med uppgiften. De hade tänt några magiska eldar runt buren, trängt in filtar mellan stängerna och placerat olika frukter och nötter på burgolvet. Dessutom hade Leevi hittat en flöjt som hon spelade då apan äntligen visade sig. James utrop av glädje och förvåning fick den att skrämt försvinna igen, men Kettleburn belönade dem för bragden med femton poäng, eftersom de varit de första att lyckas.
”Här kommer den igen”, sade Leevi lågt och sänkte flöjten. Apan såg misstänksamt på dem med sina stora ögon, men då de höll sig tyst sträckte den sig vaksamt efter en av filterna och drog den runt sig.
”Kanske du borde fortsätta spela?” föreslog James lågt, och Leevi nickade. Hon började spela en vaggvisa hennes mamma sjungit åt henne då hon var liten, och apan tuggade förnöjt på nötterna.
”Remus fyller år nästa vecka”, sade James, och Leevi kastade en blick på honom utan att sluta spela. ”Och jag några veckor senare. Vi ska ha en liten fest i ett speciellt rum i slottet. Hoppas du vill komma.” Leevi nickade, plötsligt vaksam. ”Så om en och en halv vecka.”
”Varför inte redan nu?” frågade Leevi då hon drog efter andan.
”Det är full... Jag menar, Remus känner sig lite krasslig.” James försökte le oberört, men rufsade nervöst upp sitt hår. ”Hur som helst, har du någonsin varit i Vid-behov-rummet?” Leevi skakade på huvudet. ”Det ligger på sjunde våningen, och är perfekt för fester. Jag skulle kunna visa dig ikväll efter träningarna.” James borde vara försiktigare då han föreslog sådana saker och se till att han inte satt inom räckhåll till en träflöjt, som enkelt kunde användas som ett vapen.
”James, jag tror inte...”
”Perfekt, vi ses då.” För att hindra sig från att säga något dumt lyfte Leevi åter flöjten till läpparna. James log brett och hon insåg att han inte skulle ge upp. Leevi spelade melodin färdigt och fattade samtidigt ett beslut.
”Visst, det passar bra.” Sirius skulle få berätta åt James om dem ikväll, innan något hände.


__________________________________

*Wilhelm Wigworthy var författaren till boken som Hermione och hennes klass använder i mugglarstudier.

Jättebra!

JÄTTEBRA =D

Har nu läst igenom dem jag missat ♥