Starka viljor och olika känslor

superawesome

Hihi, längtar till de kommande kapitlerna för jag vet vad som ska hända i ett! Hihihihihi!!! *Ler mystiskt*

Men jättebra kapitel! Gjorde inget att det var kort

Alltså gud dör så gulligt ♥

---

Så sött!!!

I LOVE IT!

Supermegafoxysuperawesomehotwonderfulamazing! *överlyckligt leende*
Jag blev så här *sträcker ut armarna så långt det går* lycklig när jag upptäckte att det kommit ett nytt kapitel.

Jag känner verkligen igen mig i Lilys känslor, började le med hela ansiktet. Supermegabigawesomefoxiebästhot!

...
...
...


That was just so cute. ♥

Har sträckläst och shit vad bra du skriver! Jag älskar den. Längtar till nästa kapitel

Alltså gud... Please forgive me?

Men jag har liksom haft lite skrivkramp till detta kapitlet... bara detta...

Men här är det i vilket fall Och Majis, i nästa kapitel smäller det ;D



Kapitel 28


Sirius



Sirius såg sig runt om i stora salen. Han hade inte sett Nadine på hela dagen. Han skämdes något förbaskat över sig själv, hur fan tänkte han när han bara lämnade henne där, sovandes på sängen, som om hon bara varit ett betydelselöst, engångsligg för honom. Det var hon verkligen inte! Han måste verkligen prata med henne.
Sirius sneglade mot James och Lily som satte lite längre ner vid bordet. Han var glad för deras skull, mest för James då. Hans ”dröm” hade gått i uppfyllelse, Lily Evans var tillsammans med honom, James.
Men han kunde ändå inte släppa tankarna på Nadine...
Sirius visste vad han måste göra och han reste sig bestämt upp och sprang det snabbaste han kunde mot Gryffindors uppehållsrum och sin sovsal.
Väl uppe i sovsalen gick han fram till James nattduksbord och tog fram marodörkartan.
”Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg i kikarn!” viskade han snabbt och såg hur kartan började ta form och han började febrilt leta efter Nadine. Hon var inte i sitt uppehållsrum, inte Stora Salen, inte Astronomitornet... Men där! I utkanten av den förbjudna skogen...
Sirius stoppade snabbt ner kartan i en utav fickorna och började återigen springa. Ut ur uppehållsrummet, nerför trapporna, ut genom porten och mot skogen.
”Nadine!” vrålade han när han fick syn på henne. Hon vände sig om med rödgråtna ögon och stirrade på honom.
”Vad vill du?” viskade hon när han kom fram.
”Förlåt!” Sirius pressade sina läppar mot hennes.”Förlåt! Förlåt! Förlåt!”
Hon drog sig lite undan från honom.
”Du lämnade mig.” viskade hon.
”Jag vet! Och det var nog det dummaste jag gjort!” fortsatte han desperat. ”Och jag har gjort mycket dumt!”
”Jag vet.” log hon. ”Du är ju Sirius Black.”
Sirius log mot henne och kysste henne igen.

De gick tillsammans upp mot slottet, hand i hand. Folk fick tycka vad de ville, Sirius och Nadine var ett par. För dem spelade åldern ingen roll.
”Har du ätit något idag?” frågade Sirius när Nadines mage kurrade.
”Nej.” svarade hon lite generat.
”Då går vi och äter!” log han och styrde henne mot källaren.
”Vart ska vi?” frågade hon förundrat.
”Köket.” log han.