Ny genaration, nya känslor

Superbra

Jätte bra kapitel och lycka till med upp trädandet

Absolut om du fixar länken

Klart vi kollar. (Om du fixar länk )
Du kmr säkert äga ut alla ♥

Ny läsare!

SUPERDUDERBRA!!!!

Vad gullig du är! ♥ Hittills såvitt jag vet har inget kommit upp, men det var ju ändå idag jag uppträdde så Haha xD


OMG!!! Vad kul ed ny läsare!!! Vad kul att du pallat läsa allt Och tack så mycket

TAck nu andra för kommentarerna men jag måste sova nu! Jag trodde inte jag skulle hinna skriva, men gjorde det ändå Mohaha! Och klariz nu har jag börjat på din idé

Kapitel: 61
Oh! De är så bra! Tack och lov! De klarade sig! JA! De applåderar!!! Jippie!!! Tänkte Rose glatt när hon hade sett på James och Hugos uppträdande. Hon tog ett glädjeskutt och stod och log mot James som tittade besvärat sig omkring på scenen. Han visste inte vart han skulle ta vägen. Det gjorde ju inte Rose heller, men han vill väl ha stöd?
Hon började skratta åt sig själv, vad fånig hon var!
Hon tänkte precis gå ut men nån kom och krockade med henne.
”Aj! Oj! Förlåt mig...” började Rose ursäktande och tittade upp och såg sedan vem det var hon hade krockat med. ”GOYLE!?”
Sabrina tittade upp på Rose och fick ett äcklat ansiktsuttryck.
”Oh... Hej... Weasley... Vad gör du HÄR!? Denna festen var ju bara för de COOLA på Hogwarts, så liksom... Varför är du här?”
Rose blängde länge på Sabrina innan hon tog till orda. ”Jaha... Då undrar jag samma sak, lilla du... Varför är du här?”
Sabrinas ögon blev till springor.
”Försök inte vara cool nu, Weasley! Du lyckas inte så bra... Okej... Nu tar vi det lugna! Förlåt för att jag kanske gav dig en blåtira när du egentligen borde ha en fläskläpp... Den är ju röd, dina färger!”
Rose suckade åt Sabrinas dåliga ”skämt”.
”Goyle, snälla du! Betyder det att du vill se spyfärgad ut i ansiktet för det är dina färger? Grönt räknas ju in dit kan man ju säga...”
”Oh! Vesslan tar till orda! Ha! Försöker du vara rolig eller?”
”Nja... Försöker du?”
Sabrina blängde på Rose.
”Vet inte... Men jag skulle åtminstone lyckas!”
Rose suckade.
”Oh! Varför kom vi ens in på detta!?”
Sabrina himlade med ögonen.
”Jaja! Sak samma! Men du... Nu ska jag prata allvar med dig...”
Rose avbröt henne.
”Allvar? Wow!!! Det är ju ett mirakel!”
Sabrina gnisslade tänder men fortsatte sedan.
”Jag vet vad min bror tycker om dig... Jag gillar det inte och jag gillar inte dig MEN jag vill inte att du sårar min bror! Han är skitjobbig men jag vill inte se han krossas som han gör om du blir helt... Jag vet inte... Du är ju irriterande nu, men han verkar inte märka det men var inte elak mot honom! Jag lovar dig! Om du sårar honom får du verkligen med mig att göra!” sa hon hotande och försvann innan Rose hann säga nåt.
Vad var det Sabrina snackat om?

Nästa dag därpå var James och Hugo ännu mer populära. Nu var de skolans kändisar! De två hade bestämt sig efter nattens händelse att de skulle starta ett pojkband.
”Jangley & Humley” blev deras namn. När till exempel professor Snigelhorn skulle ha fest så var de musikunderhållning från och med nu, fast det inte hade hänt ännu...
När de äntrade Stora Salen så hurrade alla de elever som hade varit på festen. Alla förutom de vid Slytherinbordet.
Scorpius hajade inte alls varför så många från Slytherin kastade sura blickar mot James Potter och Hugo Weasley när de kom in. Han frågade Gabe men han fattade inte heller.
Scorpius frågade sedan Marc Zabini och han berättade om det som hade hänt på festen. Scorpius lyssnade fascinerat på det Marc berättade. Såklart började han då tänka på Lily.
Han slängde en blick mot Gryffindors bord, ingen Lily. Han kände att han började bli desperat... VARFÖR!?
Han slängde i sig frukosten ganska fort och gick ut ur Salen, själv. Han ville vara själv, inte ha en Gabe krängandes precis jämte honom.
”Oh! Där är ni ju, unge man! Hur är det fatt?” sa en ekande och läskig röst bakom Scorpius.
Han vände sig om och blev lite stel. ”Oh... Hej, sir Baron... Öhim... Det är väl bra...?”
”Oh! Men hur går det med att trassla er ut ur kärleks nätet?” frågade Baronen och svävade fram till Scorpius.
”Öhum... Dåligt...?”
”Oh! Jag måste giva eder tips om hur ni ska göra för att fånga den unga damens hjärta... Först måste du...”
”Vänta lite här! Ska DU ge MIG tips om kärlek!? Var det inte DU som dödade den du var kär i och dig själv för det inte gick som tänkt? Ska jag göra det, eller!?”
Trots att Blodiga Baronen var ett spöke tyckte sig Scorpius se att han rodnade...
”Jaha! Men då kan ju ni visa mig om hur man gör om ni har så mycket kunskap om det!” sa Baronen snorkigt men ändå hoppfull.
”Javisst! Mitt namn är ju ändå Scorpius MALFOY, släkt med charmör-släkten ju! Min farsa var en charmör på sin tid, min farfar också och visste du att på VÄLDIGT långt håll är jag släkt med Cassanova från Italien? Han är känd över hela världen över att han fick varenda tjej på fall! Så... Jag kan nog lära er ett och annat, sir Baron!” sa Scorpius och flinade lite.
”Öh... Okej... Så kan ni möjligen berätta för mig om hur jag kanske kan få... Helena på... Fall?”
Scorpius flin blev ännu större. ”Såklart! Och du kan få tipsa mig, men jag ska tipsa dig FÖRST! Jag har håltimme så jag kan ge dig en lektion i att flörta nu!”
Baronen log lite såg det ut som. ”Javisst, mr Malfoy! Följ mig! Jag vet var Helena befinner sig just nu...”
Baronen började sväva iväg och Scorpius följde efter.

Hoppas ni gillar det! Kommentera supergärna Ses imorgon

jättebra

Jättebraaaaa!

Jättebra

Bra