När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai gick genom korridoren och han antog att han hade röda ögon eftersom folk undvek hans blick mer än vanligt. Han gick bara fram och tillbaka och funderade på att döda sin morfar men han tvivlade på att allt skulle bli normalt ändå. Han suckade lite och gick tillbaka mot uppehållsrummet och gick in igen och slog sig ner bredvid Xenia
"förlåt" sa han utan att se på henne

- Ja, jag förlåter dig för att du ljuger, men det börjar bli väldigt jobbigt.
Vänner ljuger inte för varandra, sa Xenia så lngt hon kunde egentligen ville hon slå något hårt i skallen på honom, för att han skulle förstå.

Fai såg på henne "jag ljuger inte, jag säger inte bara allt" sa han vänligt och stirrade sen in i elden "jag vill bara inte snäsa åt dig så därför säger jag inget" sa han lugnt även om han inte var helt lugn

Xenia suckade.
- Snäs då hellre åt mig, så jag vet varför du är arg.
Det är jobbigt att bara gissa och sedan låtsas som att allt är bra när det inte är det, sa hon lungt och log.
- Jag vet ju att det inte är mig du är arg på, sa hon vänligt.

"men jag mår inte bra av att snäsa åt dig" sa Fai och log lite "och du behöver inte gissa du vet varför jag är arg nu" s han enkelt. Xenia kunde läsa honom bättre än vad hon trodde, de hade växt upp tillsammans och han kunde inte dölja mycket för henne ite för att han försökte

- Nej, kanske jag inte behöver, men jag vet aldrig om jag har rätt i mina gissningar, sa Xenia fundersamt och log sedan.
- Nej Fai vet du vad?, jag är alldirg säker på om mina gissninger stämmer, därför vill jag ha det bekräftat av dig, men jag vill inte pressa dig att säga något, sa Xenia och såg in i brasan.

Fai såg på henne "men det hjälper ju inte dig att jag klagar" sa han och belv tyst en stund
"jag är bara riktigt trött på morfar" sa han tillslut

Xenia log, glad över att han äntligen erkännde vad han kännde.
- Det hjälper mig visst, eftersom jag ungefär vet om det redan, sa hon lätt och nickade.
- Jag förstod det, sa Xenia och log lätt.

"hur kan det hjälpa dig? Och om du redan vet det behöver du ju inte gissa eller fråga" sa han och log svagt "allt är ju hans fel! Och jag har ingen lust att bli som honom, den perfekta eleven och den som styr världen" sa han irriterat, hans mor gillade inte att styra över alla och han var likadan

- Jamen jag vet ju inte, jag gissar bara, sen vet jag att det blir bättre om man pratar om det, sa Xenia och log.
- Nej, jag vet det, bli inte det då, låt han styra över världen så länge han behagar, han kanske tröttnar snart, sa Xenia hoppfullt och log.