Den du minst anade [SV]

Shit vad bra!!

SÅ HIMLA BRA♥♥♥

Okej, hej, hallå, bonjour. Ja, på något mystiskt sätt så lyckades jag få upp ett kapitel ikväll med tack vare Draken Norbert. Älskar dig.
I alla fall, nu börjar det hända lite saker igen.. ver inte om jag får upp ett kapitel varje dag nu eftersom jag verkligen borde börja på min uppgift för Mugglis Författare. Ja, det borde jag verkligen när jag tänker efter.. xD
I alla fall, ni är bäst. ♥

-

Kapitel 23.
”Släpp henne” morrade Elliot när Harry fortfarande höll i mig.
”Varför?”
Harry släpp mig bara, bad jag för mig själv. Båda hade sina trollstavar riktade mot varandras hjärtan nu.
”Harry…” viskade jag ”Elliot är KÄR i mig.”
”VA?!” Harry släppte mig så jag kunde kliva fram och ställa mig bredvid honom. Sedan nickade jag. Jag vände huvudet mot den mellanblonda personen framför mig, men jag vågade inte se in i de blå ögonen.
”Berätta” bad min spruckna röst.
Och det gjorde han, han såg in i Harrys ögon under hela berättelsen och ingen av dem rörde en min. När han var klar tog Harry min hand som om han ville försärka sig om att jag fortfarande var kvar där bredvid honom. Jag vågade fortfarande inte se in i min brors ögon, men jag visste att de var svarta.
Vi bara stod där. Och alla väntade på vad som skulle hända här näst.
”Så Alice? Ska du inte säga vad du tyckte om vår kyss?”
Jag hade väntat mig att Harry skulle dra åt sig handen och att hans ögon skulle fyllas av besvikelse. Men det gjorde de inte. Han tog upp sin fira hand och kupade den runt min kind istället.
Våra läppar möttes.
Ilningen kom inte som den brukade, och den slutade inte heller.
Harry rätade på sig och sa:
”Jag tycker i alla fall Alice Isabella Hamiltons kyssar är fantastiska.
Jag hade lust att börja gråta. Jag hade inte känt någonting av kyssen. Jag försökte intala mig själv att det var för att jag var så rädd men det gick inte.
”Ta dig.” Min brors ögon VAR svarta. ”Ta dig, Alice, jag ångrar mig, jag vill se Potter död och bloddränkt vid dina fötter.”
”STUPIFY!” Jag missade med bara ett hårstrå. ”PRETIFILIUS TOTALUS!”
Han blockerade förhäxningen.
Det var förta gången jag duellerade med min bror, det var första gånger jag var arg på honom på riktigt.
Eftersom han alltid varit bättre på förhäxningar än jag så började han få övertaget och jag tappade så småningom balansen och slog huvudet i stengolvet.
”CRUCIO” Harrys skrik ekade i mina öron och jag kunde inte göra någonting åt det… jag tänkte bara på hur mycket jag älskade honom innan jag hörde skrik som inte tillhörde någon av oss när dörren slogs upp på nytt. Sedan slocknade det framför ögonen.

”Alice, det är lugnt…” Hela mitt inre stod i lågor, drömmen som varit plågade mig och jag skrek så mycket att jag knappt hörde den lugnande rösten. Jag frös, svettades och min andning fungerade inte som den skulle.
Sedan kände jag någonting som stacks in i armen och jag tuppade av på nytt. In igen i mardrömmarnas värld.

”HAHA” trodde du att han kunde skydda dig? TRODDE du verkligen att hans skulle ha en chans mot mig? Trodde du ens att han älskade dig? Du skulle ha valt mig, jag kan ta hand om dig. Jag har alltid funnits där. Han valde ju Weasleyflickan först. Sen dig. Han VÅGADE inte göra slut med henne. Han ville inte satsa sitt rykte. Jag skulle ha gjort det. Vi kunde ha flyttat till Peru eller något tillsammans och blivit lyckliga.”
Hans röst ekade i huvudet på mig medan jag sprang i den oändligt långa korridoren som aldrig ville ta slut. På väggarna omkring mig satt foton på alla som jag hade skadat, som på grund av mig hade blivit skadade. På de flesta fanns Harry Potter och Elliot Hamilton.

”AAAAAAAAAAAH!” Lakanen var bara i vägen och snodde runt sig runt min kropp som sparkade vilt omkring sig. Jag kände att någon tog min hand, jag slutade sparka. Jag funderade på att använda självförsvar när personen strök mig sakta och försiktigt över kinden.
”Alice?” Sluta hypnotisera mig med din underbara röst. ”Vet du att jag älskar dig?”
Sen kröp han ner under mitt täcke och drog det över oss båda. Jag öppnade ögonen.
”Vad hände?” Han tog min hand på nytt och såg in i mina ögon en lång stund innan han drog efter andan och sa:
”Vi övermannade dödsätarna, vi var hela lärarkåren, fenixorden och alla eleverna som hade stannat. Voldemort gav sig iväg härifrån så snart han insåg att de inte skulle vinna. De blev straffade för det… dödsätarna” Han tog en paus. ”Alice?”
”Ja?”
”Elliot är död.”

MMERRR! XDD ♥

NEEEEJJJ OH MAJJ GARD DU FICK NYSS MITT HJÄRTA ATT HOPPA UR BRÖSTET PÅ MIG SHEEIIZeee VAD SKA JAG TA MIG TILL??? ?AFASF;MANFSAFS:FSA;MNFAS;F
Öhöhöhö D:
Åh gud. Hejdå. Jag måste dra och leta efter mitt hjärta. Det hoppade iväg.

((( mera ♥

HUR KUNDE DU DÖDA ELLIOT? Fast du har nog någon anledning till det...

SUPER BRA kapitel♥♥

OMG!!!! Du skriver så sjukt fantastiskt Superduper Amazing Awesome så att det omöjligt kan vara sant!!!!!!

R.I.P Elliot

Thankyah♥
Nä, men gud var sorgligt det lät D:
Jag satt seriöst och grät när jag skulle skriva det. Han var min favorit :'c

Förstår det, lipade ju nästan själv!