~~Hedviggs liv~~

SUPERBRA!!!

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuper bra kapitel!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

---

BRAAAA!!!♥♥

Thank you ♥
Vill ni ha mer? :3

Ja meeeeer!!!♥♥♥

Nu kan du skriva!!!♥♥♥

Klart vi vill ha meeeeeer!!!!!!!!!

Tack, att ni skrev nu ska jag skriva

Kapitel 76
ALLA HJÄRTANS DAG (igen) DEL 2

Vart skulle vi gå? Den första tanken som dök upp i mitt huvud var Madam Puddifoots, och dumt nog sa jag det högt, Harry sa ju att han hade varit kär i mig länge och han hade tittat in när jag och Cedric var där. Konstigt nog reagerade han inte negativt utan tog mig i handen och drog mig dit. Vi gick in och satte oss vid ett bord nära fönstret, om jag inte misstog mig var det samma som jag och Cedric hade suttit vid. Jag måste glömma honom och alla andra killar nu, förutom Harry.
Vi satt där och tittade på alla andra par som satt och myste, vissa kysstes också. Efter ett tag när jag hade tagit en liten bakelse och han en kaffe sa han någonting hjärtkrossande, eller så såg jag det.
-Jag måste gå till Hermione, vi ska gå till biblioteket, sa Harry och reste sig upp.
Han såg förvånad ut över min ledsna reaktion, han gick lugnt ut medan jag sprang ut. Vilken katastrof till träff. Och ingen, absolut ingen fans där för att trösta mig, Carolle var mystiskt försvunnen, Marcus, som brukade vara en av mina närmaste vänner vågade jag inte prata med, Luna kände jag inte och Joanne....jag hade svikit henne.



Deprimerat gick jag in i slottet, eftersom det nu hade började regna, från att dugga till ett förfärligt kraftigt, katastrofalt regn.
Jag började huttra och var mer än överväldigad när jag kom in i det varma Hogwarts.
På väg upp till Ravenclaw-tornet såg jag Joanne.
Hon verkade inte ha sätt mig, men ropade: Hedwig, Hedwig, kom nu!
Jag skulle precis gå fram till henne när en ganska liten elev från Ravenclaw dök upp.
-Du är så långsam! Skrattade Joanne och gick därifrån med den blonda flickan som jag nu visste hette Hedwig.
Gud, vad jag saknade Carolle och Joanne.
Jag förstod nu vad jag hade gjort, ett förskräckligt stort misstag. Jag hade valt mig själv före mina vänner. Tårarna började sakta rinna ner för mina kinder, snabbare och snabbare. Varför skulle det bli såhär?
Utan att jag märkte det förvandlade jag mig till uggla, ingen avskydde Hedwig, bara Cho...




TREDJE PERSON PERSPEKTIV
Den snövita ugglan flög genom det smattrande regnet, fjädrarna blev mycket snabbt våta och tunga som betong, hur skulle det sluta? Ugglor blir mycket lät förskylda. Hon skulle kunna dö nu på direkten, men hon dog inte, hon kunde inte dö utan lida mer än alla andra.


Hoppas ni gillade

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuper duper jätte mycket mega bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack, tack