Memories Of Bellatrix Lestrange (SV)

Bra! Du målar upp allt så himla bra, du borde bli författare!!!

Ett lite annorlunda kapitel som börjar med lite Voldy innan det blir normalt Hope you like it

Hon var vacker. Inte på det där ytliga, uppenbara sättet som de blonda och dumma mugglartjejer som han roade sig med ibland. Hennes skönhet började någonstans långt inne och strålade ut. Det var slutet av oktober och det var fest hos Malfoys. Han var inte säker på vad de firade, men någonting stort var det. Hela herrgården var fylld med folk och alla var finklädda och glada. Det var mörkt ute och belysningen i rummet kom från facklorna på väggarna som spred ett varmt sken på henne. Ingen av männen i rummet brydde sig ens om att dölja sina blickar. Hon var klädd i en lång grönskimrande klänning som böljade när hon rörde sig. Den satt tajt och lämnade nästan hela ryggen bar. Han kunde inte slita blicken ifrån henne. I vanliga fall kunde han oftast ignorera hennes skönhet, hon var bara en dödsätare - bättre men inte annorlunda än de andra, men vid vissa tillfällen blev han påmind om vem hon var. En utomjordiskt vacker varelse, och det var då hon var som farligast. De senaste månaderna hade de inte haft mycket kontakt. De hade varit ute på uppdrag båda två så det var inte så konstigt egentligen. Men det var någonting som hade förändrats och nu, här, kom han på det. Det var hon som förändrats. Hennes kropp var annorlunda - hennes figur hade förändrats och hon var smalare. Hon hade alltid varit smal men nu fanns det inget kött på hennes bara armar och han kunde med lätthet räkna varenda ryggknota och när ljuset föll på hennes ansikte såg han att hennes hy var blek och att hennes ögon hade tappat lite av sin glans. Förmodligen var han den enda som såg det. Han som varit närmre henne än någon annan i detta rum. Han stod i ett hörn av rummet och konverserade ytligt med några korrumperade ministerimänniskor. Han lyssnade inte så noga egentligen. Behövde inte. Om någon sa någonting av vikt skulle han ändå vara den första att få veta, han hade vägar som inte krävde kallprat på en fest. Oavsiktligt och omedvetet började han röra sig emot henne. Ju närmare han kom desto mer påtaglig blev den karisma som hon utstrålade. Hon drog personer till sig med hela sin uppenbarelse. Han hade sett det redan när hon var liten, innan någon annan upptäckt det, men nu var det påtagligt för alla. Han visste att han skulle komma att ha stor nytta av henne. Bryta ner henne. Få henne att lyda. Det var bara en sak som oroade honom, han påverkades också av henne. Mörkrets herre som inte berördes av någonting. Hon var farlig. Han var nästan framme vid henne när han såg henne blekna så att rouget på hennes kinder blev alldeles synligt och hon nöp till om sin näsrot innan hon lade handen över munnen och trängde sig igenom den finklädda massan och ut mot entrén.

Badrummet var stort och flott, överdådigt med guldkantade speglar och stora tavlor. Dörren stod på glänt eftersom att Bellatrix inte hade haft tid att stänga den om sig. Hon stod lutad över toaletten och tömde sitt maginnehåll ner i den. Hon var blek och i hennes panna glänste svettdroppar. Klänningen var skrynklig. Hon hostade upp lite galla och sjönk sedan ihop invid väggen. Hennes kinder hade återfått lite färg, hon såg inte längre ut som en inferius men i hennes ögon blänkte salta tårar innan hon dolde sitt ansikte i sina händer. Inga snyftningar hördes men tårarna som rann över hennes kinder och droppade ner på klänningens ringning vittnade om att det inte bara var en matförgiftning. Tiden gick. Den stora klockan med romerska siffror tickade och plötsligt reste hon sig upp. Snabbt slätade hon ut klänningen och blaskade lite vatten i ansiktet innan hon smet ut genom dörren. Hon gick raka vägen in i festsalen utan att titta sig omkring. Hade hon gjort det hade hon sett en blek man med rödkantade ögon sitta utanför toaletten, en man vars uttryck den sista halvtimmen hade pendlat mellan oro och ilska.

21 oktober 1970
Gravid. Overkligt. Hemskt. Orättvist. Någon där uppe vill mig illa! När jag för första gången är nöjd med mitt liv. Jag var nöjd med mitt liv och nu måste jag iväg igen. Jag vet inte vart jag ska men jag måste iväg. Jag ville inte ha ett barn men det är inte ETT barn det handlar om. Det är VÅRT barn. Hans och mitt. Skulden. Beviset. Jag älskar det samtidigt är jag livrädd. Jag är rädd för vad han ska göra om han får veta. Vad han skulle göra med det och med mig. Kan man dyrka någon som man är rädd för. Älska fast man borde springa. Jag ger mig av imorgon.
//Bellatrix (och mörkrets herres barn)

SUPERBRA! ♥

Fantastiskt kapitel som vanligt! .

Nejmen Bellatrix!


SÅÅÅÅ BRA SOM VANLIGT!!!!!♥♥♥♥♥♥

Underbar! Helt otrolig!

Totally awesome.

Awesome

Åh det här är så bra, när ska det fortsätta?