Life - Lupple & Medi PRS

Han log och tog fram lite kakor och gav en till henne.
"Så. " Han log och höll henne nära.
"Kommer någon hitta oss tror du?"

Hon tog emot den och satte tänderna i den och såg på honom. Skrattade tyst. "Nej vi är supergömda. "Viskade hon glatt.

"Precis vi är supergömda." Han kunde se en varg gå förbi och han höll henne närmare. Säkert någon från byn och log.

Hon knaprade lyckligt på kakan och lutade sig mot honom. "Bästa gömstället. "Visakde hon glatt.

"Såg du inte vargen som gick förbi nyss?" han pekade mot stigen.
"Den var så stor." Han log lite men svalde.
"Det här är era marker?"

Rose såg på honom och skrattade lågt. "Vargen? nej. "Viskade hon och tittade ut mot stigen. Fanns ju ingen där. Hon fnissade och nickade. "Dessa är våra, dem får vi lära oss tidigt- gränserna. "Viskade hon.

"Då var det säkert bara någon från flocken." han log och såg ut igen och log.
"Men ser man på vem som kommer där."

"Men Gabriel varför tog vi inte den korta vägen!" Hon höll i sig i hans päls när hon red.
"Du är så konstig ibland:"

Gabriel gick glatt vägen framåt. Han hade velat sträcka på benen och få lite luft så den långa vägen var precis lika bra, ännu bättre till och med. Men han stannade upp och vädrade i luften. Rose och Ethan? Han såg fundersamt åt det hållet och såg sedan kojan- jaha.

Rose log glatt.

Hon såg mot hållet och såg något vitt sticka ut och log.
"Så de är här?" hon smekte hans rygg.
"Ska vi fortsätta eller gå dit?"

"Ser du att det är Gabriel och Olivia?" han pekade ut från ett litet hål.
"De ser oss kanske inte."

Gabriel såg upp på henne med en road blick och funderade ett slag, han hörde ju vad Ethan sa.

Rose såg på Ethan och försökte gömma sig ännu bättre. "Vi måste va tysta. "Viskade hon, hon hade sett dem.

Gabriel stannade igen men sedan fortsatte ha gå framåt mot byn. De ville gömma sig, eller ja Rose ville gömma sig för dem just nu och då var det orättvist av honom att använda sina kunskaper för att hitta dem.