prs yehet & kkaebsong

Oskyldigt ser Joshua upp från den andres nacke till hans ögon, med ett litet flin över läpparna.
"Tack så mycket, för att du gillar min tunga." påpekar han med ett lätt skratt, åh jösses. Att de ens konverserar om tungor är skrattretande, men vad ska man göra? Mysigt är det. "Mina tänder är väl inte vassa... de är raka och fina." muttrar artonåringen med putande läppar innan han nafsar Zihaos nacke än en gång. Dock försvinner tankarna på nacken då den äldre börjar rufsa omkring i hans hår, neje. Händerna för han mot sina lockar, för att sedan reda ut röran Zihao ställt till med där uppe, allt ska vara perfekt.

”Men hallå, aj”, utbrast Zihao och gnällde till när Joshua ännu en gång attackerade hans känsliga nacke. ”Rätt åt dig faktiskt, håret alltså”, knotade han och började hjälpa den andre med att reda ut de rosa lockarna. ”Förlåt, vet att du är en perfektionist”, mumlade nittonåringen lätt skamset. Han borde verkligen lära sig att inte stöka till saker och ting, då artonåringen verkligen inte uppskattade det beteendet. ”Du..vill du åka och kolla på ringar? Tycker att vi borde skaffa oss ringar.” Jo, det var verkligen på tiden att de gjorde det. Kanske det var ohyfsat att lämna gästerna alldeles ensamma med Yaosu och Weimin, men med tanke på att ingen sagt någonting om det..hmm.

"Det är ingenting att be om ursäkt över Zihao, du får rufsa till mitt hår hur mycket du vill." påpekar Joshua rätt roat, men det betyder inte att han inte kommer vilja fixa det. För det kommer han alltid att vela. Dock försvinner det roade leendet en aning när nästa fråga dyker upp. Artonåringen rynkar lätt på ögonbrynen, reser lite på sig, och sätter sig ner bredvid Zihao istället för på honom. "Zihao, jag kan knappt gå, tror inte att strosa runt på stan skulle vara något bra.. även om vi skulle behöva fixa de där ringarna, tatueringarna, kläderna och nya möbler.." börjar han sakta, gud vad mycket det är de ska göra under loppet av några månader. "Visserligen vill jag fixa det lika mycket som dig, men vi kan inte åka härifrån när Andrew faktiskt är här på besök."

Nittonåringen sänkte blicken och pillade lite med Joshuas fingrar, med längtan i blicken. Det skulle bli extremt härligt att betrakta dem sedan när ett av dem bar en förlovningsring. Allting skulle bli perfekt i slutändan, det var åtminstone ett som var säkert.
”Jag förstår om du inte orkar, men vi bjöd faktiskt inte hit Andrew direkt. De bjöd in sig själva, drt är inte direkt vårt fel”, knotade Zihao buttert och skakade lite på huvudet. ”Gillar inte henne, Ellie..hon är påträngande och jobbig”, muttrade han därefter och sjönk ihop ytterligare där han satt och tjurade. ”Vad tycker du om henne? Slår vad om att Andrew har tappat förståndet helt, annars hade han aldrig varit med någon så irriterande som den loppan.”

"Om vi hittar en rullstol kanske det kan gå." Påpekar Joshua skämtandes och skakar på huvudet, försöker med all sin kraft att ignorera det gröna stora monstret i huvudet på honom. Varför gillar han inte Ellie? Är han avundsjuk? Tycker han att Andrew borde vara med någon annan. Artonåringen dunkar huvudet lätt mot väggen innan han gömmer ansiktet bakom en kudde, nej så får han inte tänka, dumma hjärna. De är faktiskt förlovade. Zihao älskar honom, påminner han sig själv. "Vi har sett henne i kanske två minuter Zihao, inte en chans att man får en rättvis bedömning på det, om hon nu inte försökt mörda oss de två minuterna."

”Hon tog på min päls, bara du får röra vid min päls”, gnällde Zihao och försökte ta bort kudden som täckte ansiktet han älskade så förbaskat. ”Jag kan få en rättvis bedömning på två minuter, är nittionio procent säker på att hon är gravid”, fortsatte han och sneglade bort mot hållet där köket låg. ”Och så luktar hon skumt, som om hon har bott i en trädstam hela livet.” Nej, nittonåringen var inte förtjust i den kvinnan. Visst, det var inget fel med att vara gravid, de fick väl fan göra som de ville, men hon hade en del väldigt skumma vibbar. Han virade armarna omkring benen och lutade sig mot artonåringen med ett frustrerat läte, ville bara bli lämnad ensam med Joshua för resten av veckan, eller månaden eller tja..året. Alla andra bara förstörde hela tiden.

Joshua tittar förbryllat på nittonåringen, gravid?
"Nej, vet du vad." Börjar artonåringen och ställer sig upp från sin plats i soffan, griper tag i Zihaos händer och drar honom upp från soffan. Slut på mys, samtalsämnet förstörde. "Jag är väldigt nyfiken på varför du tror att hon är gravid, men du ska gå till köket och hålla din vän sällskap. Att han sitter där med min mamma, som han inte träffat en ändå gång är barbariskt." Trött börjar artonåringen knuffa Zihao ut ur vardagsrummet såren gör mer ont för varje sekund. "Jag behöver ändå vila.."

Zihao rynkade på näsan och stönade när Jodhua började släpa honom mot köket. Hur ohyfsat och barnsligt det än var, så ville han verkligen inte delta i någon dum konversation. Ms Lewis klarade sig säkert utmärkt, plus så hade hon ju faktiskt Yaosu och Weimin - som båda kände Andrew mer än väl.
”Men jag vill verkligen inte”, gnällde nittonåringen och slet sig från den yngres grepp för att sedan backa några steg i samband med att benen knakade till. ”Ha! Bästa ursäkten till att inte behöva prata”, utbrast han triumferande och sjönk ihop på golvet med ett stön. ”Och du kan inte hindra mig.” Nope, nej, usch. Det var någonting med den där Ellie som han absolut inte tålde.

"Zihao, du kommer ångra dig senare." Viskar Joshua och drar händerna över ansiktet, jösses han känner sig alldeles svimfärdig, såren dunkar och benen verkar vilja ge upp helt och hållet. Ja, han måste kolla till såren. Utmattat drar han upp Zihao på fötter med all sin styrka, och knuffar honom mot köket. Något som yrsel slår honom mot huvudet, och nästintill all mat han fått i sig, vilket inte är någonting sen dagen innan, och då hade han spytt upp allt, ska komma upp. "Det är några timmar.. Vi kan gosa och mysa sen."

”Nej, nej, nej”, envisades nittonåringen och föll tillbaka med en duns, trots att de i princip redan var i köket. ”Låt vargen vara, han vill faktiskt inte engagera sig i någon jävla konversation”, ylade Zihao och drog med klorna som växt till sig i golvet. Nu var han verkligen barnslig, betedde sig precis som en motsträvig femåring som inte ville sätta på sig strumpor eller bortsta tänderna.
”Åh, herre min skapare, du skämmer ut oss”, väste Yaosu och sköt ut sin stol. Han satte sig på huk framför sin yngre bror med en bister min och slog till honom relativt hårt över ansiktet. ”Skärp dig.”