Förändrad värld Lupple & Medi

"Jag vet." Hon lutade huvudet mot hans axel"Kan jag få något att dricka? Något gott tror jag. Så jag får lite energi."

Maria log och gick iväg. Det fanns choklad kvar och hon kom snart ut med en kopp.
"Vi kanske ska gå in?"

Dorian smekte henne över håret. "Är det hemskt?" Undrade han, det hon fått reda på alltså.

Lathan tittade på klockan, väntade in sin far. Alexander gjorde likadant.

Hon nickade och såg in i hans ögon.
"Ja det var det." Hon såg in mot matsalen och höll hans hand.
"Jag får väl hålla din hand?"

Dorian nickade sakta. "Klart du får." Viskade han och ledde in henne till matsalen och satte sig ned och drog upp henne i sitt knä med mjuka rörelser.

Hon kunde inte låta bli att skratta.
"Skulle alla lyssna på mig nu?" Sa hon på svenska och log.
"Vilket språk talar vi? Latin eller franska?"

Han smekte hennes kind sakta. "Din information får vänta tills Lucifer kommer. Jag skulle kunna börja?" Sa han leendes mot henne. "Eh välj du. Dessa två talar både ock." Log han.

"Du kan börja.." Pep hon och såg på honom och nickade.

Theodore hade kommit in och slog sig ner,
"Vad gör Halo här?" Frågade han på Latin och såg på henne.

Dorian nickade sakta. "Okej. Så jag har lite ny..."Började han men tystnade när han hörde Theodores kommentar. Han kände irritationen stiga men försökte tygla sig. "Hon är min fru. Hon har all rätt att höra detta, precis som du." Sa Dorian varnande på latin tillbaka. Rafael la en hand på Theodores arm. "Låter fint, vilket språk föredrar du Halo?" Undrade han vänligt.

"Dorian inte den tonen snälla. Du låter så arg..." Hon log mjukt och såg på Rafael med ett vänligt leende.
"Italienska faktiskt. Flora och Jimmy kan engelska så det är inte så bra att de hör." De behövde inte veta att hon pratade all välrdens språk. Hon skulle inte visa sig om det inte var i yttersta nödfall.

"De var respektlösa älskade." Svarade han på svenska men samlade ihop sig. "Okej. Italienska får det bli. Även Aurora och Rhiannon talar engelska så de får inte heller höra." Sa han lugnt. "De blir så rädda när de hör det namnet." Sa Rafael sorgset.

Dorian log mjukt mot Rafael och harklade sig. "Så jag har ringt till en familjemedlem, Lucifer. Han har många kontakter, så jag tänkte att jag kollar om han vet något om Allan. Lucifer är på väg hit för han känner faktiskt Allan. Tydligen är vi släkt med honom. Det Lucifer berättade över telefonen var att Allan talar tre språk, vad han vet. Engelska, tyska och latin." Sa han lugnt. "Han berättade också att han blev förändrad 1955, så tio år efter andra världskriget. Och han blev förvandlad som tjugoåring. Så den mänskliga Allan föddes 1935. "Så han har upplevt kriget som barn." Sa han lugnt. "Men han visste inte vart han var född. Så han kan ju upplevt kriget från typ Finland, ah ni fattar." Sa han lugnt.

Lathan nickade. "Detta är bra information. Hur bra känner Lucifer, Allan?" Undrade han och Dorian ryckte på axlarna. "Bra nog. Du vet hur han är. Han är duktig på att locka över folk till sin sida eller vad man ska säga." Suckade Dorian.