prs yehet & kkaebsong

Med ögonen uppstirrandes på taket lyssnar Joshua på de hårda orden i tystnad.
"Okej, jag förstår." försäkrar han i låg stämma och låter huvudet än en gång glida åt sidan, ser på nittonåringen som ställt sig upp, för att sedan stirra upp i taket igen. Fingrarna vilar mot bröstkorgen, trycker försiktigt mot ställena där han vet att såren ligger under tröjan. Aj, det gör ont, hemskt ont, men artonåringen kan mer eller mindre lära sig. Kommer nog inte bli särskilt svårt. "Jag kommer nog inse det snart, och de tankarna kommer nog försvinna, förhoppningsvis."

”Eller? Vad händer om de inte gör det? Vad händer då?” Utbrast Zihao och svängde runt på stället så att han kunde betrakta Joshua, med ögonen smala som springor. Åh herregud, han var verkligen labil för tillfället och inte lite heller. Utbrotten kanske trots allt inte hade lagt sig till rätt riktigt ännu. ”Joshua, kan du inte bara förstå att det är dig jag är kär i? Att det är dig jag älskar. Att det var dig jag blev förlovad med, utan att ens blinka?” Frågade nittonåringen skarpt och började studsa omkring på stället i ett tappert försök att få utlopp för sin frustration. Den där frustrationen som växte sig större för varje gång de hade den hör konversationen.

Kan du inte bara förstå. Orden ekar i huvudet på artonåringen, får honom att bli än mer modfälld. Tänk om han bara kunde förstå, vad mycket lättare allt skulle vara då, att bara bestämma sig för att tro på en sak, och stå fast vid det även när saker och ting motstrider det. Joshua stryker sina händer över kinderna där tårarna trängt sig förbi. Hur många gånger har han börjat gråta den här dagen? Spelar ingen roll, det är ändå patetiskt.
"Jag önska jag kunde det." muttrar artonåringen och sätter sig upp i soffan, för att sedan ställa sig upp. Benen vacklar till, naturligtvis."Zihao, jag vet att du älskar mig, min hjärna gillar bara att överreagera. Jag förstår att det är mig du är kär i, men det betyder inte att jag är bra för dig." säger han och slingrar sina armar om nittonåringen med rynkade ögonbryn, lutar ansiktet mot bröstkorgen. "Dock har vi redan konstaterat det, att vi är perfekta för varandra, och bara älskar varandra, innerst inne vet jag ju det."

Med en liten suck, slängde Zihao sina egna armar om den yngre och strök honom försiktigt över ryggen. Att se Joshua gråta var bland det absolut värsta han visste, vilket verkligen talade om hur mycket han faktiskt ogillade det.
”Mm, vi är perfekta för varandra men tyvärr har vi en hel del problem med vårt förhållande. Du är kär i en varg och jag är kär i din hjärna som hela tiden ska ställa till det”, viskade nittonåringen och lämnade en liten puss uppepå de rosa lockarna. ”Men som sagt så älskar vi varandra ändå och det är tillräckligt för att någon gång kunna överskrida alla dessa förbaskade hinder”, fortsatte han bestämt och nickade några gånger. Jo, de skulle defintivt lyckas ta sig förbi alla hinder någon gång - även om det skulle ta tid. ”Vill du gosa? För jag vill det. Känns bara som att det är ett bra tillfälle för lite myspys.” Kanske Joshua inte hade någon lust att gosa med Zihao, men det var åtmsintone värt ett försök.

"Vi har varit igenom värre, jag ska försöka träna min dumma hjärna." viskar Joshua och nickar för sig själv, ja det måste han göra om förhållandet ska fungera, så att de inte sliter ut varandra. När nittonåringen sedan går in på myspys, känner han sig allt mer lättad, att Zihao inte förblir arg på honom. Än en gång nickar Joshua, och bestämmer sig för att skutta upp i famnen på den äldre. De smala, välformade benen slingrar sig runt den andres midja, medan ansiktet borrar ner sig vid nacken. "Jag vill alltid gosa, vad tror om mig?" skämtar han lätt och lämnar en liten puss på en av kinderna.

”Jag tror att du egentligen är ganska less på mig och bara vill gå och stänga in dig på ditt rum, men nu kan du ju itne det så..det finns ingen ursäkt för dig att inte gosa”, skrattade Zihao och slog sig ner i soffan igen, med armarna slingrade om den yngre. ”Du vet att jag älskar dig, eller hur? Du är min lilla koalabjörn”, kuttrade nittonåringen och lämnade en liten kyss på Joshuas näsa. ”Och jag är din lilla fluffboll”, fortsatte nittonårongen och kupade händerna om de puffiga kinderna. ”Låter det rätt eller har jag missuppfattat typ en tredjedel av vårt förhållande?” Nej, det stämde nog allt, med tanke på hur de betedde sig.

Huvudet faller på sniskan av nittonåringens ord, medan ett leende stryker sig över de fylliga läpparna.
"Alldeles korrekt, är så less på dig." skämtar Joshua och himlar lätt med ögonen medan fingrarna rör sig upp till de röda lockarna som dekorerar nittonåringens huvud. Än en gång stryks en lätt rodnad över kinderna, och han nickar lätt. "Mm, och du vet att jag älskar dig." svarar Joshua och lutar sin panna mot den äldres. "Nej, det tycker jag inte. Jag är din koalabjörn och du är min fluffboll, korrekt." artonåringen lutar sig lite över den andre, och pressar sina läppar mot hans.

Vadå alldeles korrekt? Till en början putade Zihao med underläppen tills dess att den yngre pressade sina fylliga läppar mot hans egna, smala läppar. De kunde uppenbarligen aldrig få nog av varandra.
”Inatt tänker den här fluffbollen slicka dig i ansiktet precis hela natten”, lovade nittonåringen innan han lutade sig närmare den andre igen, smekte varsamt de där fylliga läpparna. Herregud, han hade defintivt kunna äta upp hela Joshua om det inte betytt en säker död för den andre. Konstiga, vidriga tankar. Men de fanns helt enkelt där, inrotade i hjärnan utan att vara villiga att ge sig av. ”Och kanske gnaga dig i tårna lite.”

Med en liten grimas pillar Joshua med de röda lockarna, ja Zihao passar väldigt bra i rött. Extremt bra faktiskt, spelar ingen roll vad Mrs Xie kommenterade.
"Om du tänker slicka mig i ansiktet hela natten Zihao," börjar artonåringen och biter sig lätt i underläppen, där den äldre smekte med sina egna läppar. "Så tänker jag kittla dig tills du kiknar." hotar han tillbaka med ett finurligt leende dekorerande över ansiktet, innan han låter läpparna möta den andres igen, bara för att dra sig tillbaka strax efteråt.

”Hm, du kan ju alltid försöka rulla över mig på rygg, men jag är faktiskt ganska tung”, påpekade Zihao med ett retsamt leende och bet löst tag i Joshuas underläpp, istället för att tamt stryka över den. ”Jag undrar om vanliga vargar också är kittliga, eller om det bara är jag? Hundar brukar ju gilla att bli kliade på magen..” fortsatte han fundersamt och rynkade på ögonbrynen. ”Usch, önskar bara att jag inte var så nedrans kittlig eftersom det betyder att du kan hota mig med det”, klagade han slutligen och gömde ansiktet i artonåringens nacke. Nej, han önskade att just den aspekten kunde försvinna.