Förändrad värld Lupple & Medi

Hon satte sig till rätta och började att läsa och kunde höra ljuden i huset men såg inte upp.

Hon log och gav honom en kyss på kinden.
"Jag säger bara vart jag går min älskade." Sa hon och gick ut från huset och började att gå mot den gömda stigen.

"Men tror du han kommer svara?" Frågade hon och lade armarna i kors.
"Jag var tvungen att ljuga för honom. Jag har inte mage att såra honom."

Han nickade. "Jag vet." Viskade han och såg henne gå iväg. Hon var säker där. Det visste han. Han tog upp telefonen och slog in Lucifers nummer och satte telefonen mot örat.

Alexander svalde hårt. "Om det räddar honom." Sa han tvekade. "Allan alltså." Förtydligande Alexander. "Vägrar han prata så gör vi hypnos?" Föreslog Alexander.

"Det är Lucifer." Dorians farfar hade svarat och som alltid spann han nästan på rösten.
"Dorian va kan jag hjälpa dig med."


Halo hade tagit sig till byn och hon såg sin far komma. Under en tid så pratade dem. Hon nickade och skrev ner allt hon kunde tänkas veta. Såg sedan oroad ut innan hon tog farväl av sin far och gick hem igen.


"Det låter bra. " Maria såg på honom och såg sedan upp.
"Och Flora?" Frågade hon.
"Är hon okej?"

Dorian log snett åt hans spinnande ton. "Lucifer." Svarade Dorian leendes. "Ville kolla om du hade lite information att ge." Sa han roat. "Känner du till Allan?'" undrade han.

Alexander nickade sakta. "Hon sover. Jag har raderat hennes minne över den här konversationen." Sa han ärligt. "Hon är okej."Försäkrade hon.

"Det finns många vampyrer som heter Allan. Kan du vara mer specifik?" Frågade han med samma lena röst.


"Det är bra. Tack. Jimmy var så ledsen. Han vill inte såra henne." Hon log mjukt.

Dorian skakade roat på huvudet. "För närvarande chef på den engelska kliniken. Verkar rätt ung. Sadistisk. Din typ av vän." Sa Dorian roat tillbaka.

Han nickade. "tror han är lite förtjust." Flinade Alexander roat. "Låt oss gå till mötet nu Maria." Sa han ömt.

"Du menar honom. Ja jag känner honom. Vad vill du veta..." Sa han och satte sig ner på sin stol.

"Det tror jag med. Men jag tror han inte vill säga det. " sa maria med ett litet leende.

Dorian såg tacksam upp i taket. Klart han gjorde. "Ja allt du kan berätta för mig. Huset är fullt av slavar och vampyrer. Ge mig allt du har." Bad han leendes.

Alexander skrattade lågt. "Åh nej det tror jag är ett mycket hårt straff." Sa Alexander sorgset.

Han började berätta. Allt som han visste om och suckade.
"Så varför vill ni få tag i Allan?" Frågade han och reste sig.
"Får jag vara med? Allan är faktiskt min linje så han är besläktad med er."

"Vad menar du? Att du är ett hårt straff?" Maria såg över axeln och log.
"Vi väntar tills Halo kommer så kan mötet börja igen. Då kan hon vara med."

Dorian flinade lätt. "Jag berättar när du kommer hit." Log han för att sedan skaka på huvudet. "Är det sant? Varför har du aldrig sagt något?" Sa han roat.

Alexander skakade på huvudet. "Nej såklart inte. Om han ens skulle tänka att han tycker om henne så kommer han bli straffad av Allan. Hårt. Hon är ju hans, i Allans ögon." Förklarade han lugnt. Satte sig på en av stolarna där de andra redan var.