PRS Lupple & Medi

Hon släppte taget och skrek rakt ut. Hon kramade dorians hand och hon skakade kraftigt.
"Vad händer?!" Tristan kom in och såg oroat på Dorian.
"Jag hämtar lugnande." Han försvann och kom snart tillbaka med en spruta och såg på sin bror.
"Jag kan det här." Han stack försiktigt in sprutan i hennes lår och snart låg hon slött i Dorians famn. Såg lugnare ut och smekte hans kind.

Dorian kände hennes hand om sin, hon var otroligt stark.
Han försökte hindra henne från att skaka.
Han såg sprutan som Tristan kom med och hur det verkade direkt.
Han skakade på huvudet och släppte ned hennes tröja.
Han bar upp henne och flyttade undan resväskorna och la henne på sidan i sängen och satte sig hos henne. Kramade hennes hand mjukt.
"Älskling."Mumlade han oroligt.

Hon såg på honom och svalde hårt.
"Jag vill ha mat sa jag ju." Hon såg sur ut men verkade inte ha något problem med smärtan och muttrade.
"Inget de vet my ass." Hon slöddrade.
"Borde vi verkligen åka? Jag vill så gärna."

" Fixa mat Tristan. "Bad han och smekte hennes kind sakta.
"Och honung. Det är nån ny grej. Hon gillar det." Sa han tyst och hörde vad hon sluddrade.
Han behövde tala med Lathan om detta, med både Alexander och Lathan.
Han såg på henne.
"Vi får se imorgon hur du mår." Sa han och smekte henne försiktigt över ryggen, lät sina kalla händer vila mot hennes kotor.
Hoppades att det skulle hjälpa.

"Ska ske. Om det är sm igår kan det ta tid. Men vi har färdig mat i frysen så jag kommer snart." Han log och försvann och efter några minuter kom han upp med första tallriken. Revbenspjell med lax intill, pommes frites och sallad.
"Här Willow. Säg om du är mer hungrig sen."

Dorian drog försiktigt upp Willow så hon satt upp med ryggen intill honom.
Tog tallriken och ställde den framför henne.
" Se gott." Viskade han och smekte henne sakta över nacken.
Hans älskade Willow, vad var det som var fel?

Hon såg på tallriken och började äta maten med händerna, för trött för att använda bestick och såg på Tristan och han nickade.
"Apsolut jag kommer snart." Han försvann och kom snart tillbaka med ett stort glas med läsk och ett sugrör.
"Så Willow du kan få mer."

Han såg henne äta, såg att hon var hungrig och lutade pannan mot hennes bakhuvud och svalde hårt.
Slöt ögonen i nått hopp om att han skulle förstå.
Att någon kunde förklara saker och ting.
Det skulle göra allting lättare.

Hon tog glaset i händerna och drack några stora klunkarar innan hon ställde det intill sig och såg ner.
"Dorian vad tänker du på?" Hon låg mot hans arm och tog upp en liten bit lax och petade på hans läppar med den.
"Smaka det är gott. Otroligt gott. Oh maten i japan. två veckor räcker inte."

Han svalde hårt och skakade lite på huvudet.
"På dig."Mumlade han och kände sedan hur hon petade mot hans läppar.
Han slog upp ögonen och såg på laxen.
Öppnade ganska motvilligt munnen och tog laxbiten och tuggade på den.
Det var nån typ av smak.
" Det är nått." Svarade han och log svagt.
"Vi kan åka igen, men vi börjar med två veckor. Finns ju fler ställen än Japan att se." Sa han ärligt och såg på henne.